lördag 30 juli 2011

Ultraljud vecka tjugo

Igår var det dags för ultraljud nr 2 (eller tre om man räknar med att vi fick göra om det första). Den här gången var vi på en klinik i Messina för att göra det, hos en läkare som vår gynekolog rekommenderat.
På det här ultraljudet så mäter man i stort sett allt på bebisen, från höftben till njurar, för att kolla om allt är okej.
När det är två så kallas bebisarna för foster 1 och foster 2. Foster 1 är bebisen som ligger längst ner.

Foster 1 är enligt tillväxtkurvan 1 vecka mindre än foster 2 och väger 104 gram mindre, vilket är helt normalt och ingenting att oroa sig för. Alla värden och mått var normala och likaså hjärtslagen. Vad det är för kön fick vi inte reda på. Han eller hon ville inte visa sig.

Foster 2 är en flicka som heter Matilde. Även Matilde hade helt normala mått för sin ålder och hjärtrytmen var bra. Det kan eventuellt vara så att hon kommer att ha ett litet handikapp som innebär att hon kommer att ha det lite svårt med motoriken, att det tar lite längre tid innan hon lär sig sitta, stå och gå och så vidare, men det är inget vi vet säkert förräns om en månad, när vi gör nästa ultraljud och man kan se lite bättre.
Man kan om man vill gå till en specialist för att få klara besked, men eftersom det inte går att göra något åt det OM det nu är så, så har vi tillsammans med gynekologen bestämt att vi väntar en månad och ser hur det ser ut då.

Vi är inte oroliga, för det kan mycket väl vara så att det inte är något alls, och om det är något så är det ändå ett ganska lindrigt handikapp. Vi har dock bestämt oss för att inte berätta det för Peppes familj och våra vänner här på ön, för OM det är så så vill vi inte att hon ska behandlas annorlunda än sitt syskon, vilket det lätt blir om andra vet om det. Det är ju i så fall inget som kommer att märkas förrän tvillingarna är omkring året och vi vill inte att hon ska "diskrimineras". Det var faktiskt Peppe som tänkte på det, och jag håller med. Det blir nog väldigt lätt så annars.

8 kommentarer:

  1. Oj, mycket at ta in på en gång. Ber för en fortsatt gynsam progress och att när tvillingarna födds att det inte är nåt stötrre problem. Gör ni det inte till ett problem kommer Matilde inte heller att få det stigmat! Hon kommer att klara allt den flickan! Kram

    SvaraRadera
  2. Fina, fina nyheter att bebisarna mår bra. Det är underbart med alla medicinska möjligheter som erbjuds om och när man är lite orolig. Jag fortsätter att tänka varma tankar om hela familjen. <3

    SvaraRadera
  3. Klokt tänkt! Det låter inte som om det skulle vara alltför svårt att hantera. Och med två kloka, kärleksfulla föräldrar är det inget problem alls. Men jag blir nyfiken, hur kunde de se det?

    Skönt att de växer bra!

    SvaraRadera
  4. Det er så spennende å følge deg og graviditeten. Jeg er også nyfiken på hvordan de kunne se at det kunne være problemer med motoriken? Mine vokste også olika, men når de föddes skilde bara 5 gram :)
    Lykke til videre :)

    SvaraRadera
  5. Bra tänkt, onödigt att ta ut något i förväg. Varje ny människa är en egen "värld" och ibland gör man nog bäst i att bara ta det som det kommer. Tummen hålls ända tills de små ligger säkra i sin mammas famn... och kanske lite till ;) Kram

    SvaraRadera
  6. Skönt att allt såg bra ut och att ni får gå på regelbundna kontroller. Oavsett hur det är med motoriken kommer bägge barnen att få två helt underbara föräldrar!!

    SvaraRadera
  7. Jag har en vän här i Sverige som de skrämde upp på RUL och sa att det kunde vara både det ena och det andra felet på barnet. När flickan sen föddes var det inte minsta lilla problem med henne. Jag tycker att ni gör rätt som håller det för er själva, för vad tjänar det till att göra andra oroliga. Ni verkar ju dessutom ta det ganska lugnt själva och då vill man inte höra andras nervösa kommentarer.

    KRam.

    SvaraRadera
  8. Hàller med K-L

    SvaraRadera