På det här sjukhuset är dom inte så hårda med besökstider som dom är i Catania, och Peppe fick faktiskt vara kvar hos mig över natten så länge det var okej med den andra tjejen som låg i samma rum, det var verkligen guld värt. Han åkte hem och sov hemma tredje natten, men resten av tiden har stackarn sovit på en stol bredvid min säng.
På dagarna sprang han fram och tillbaka mellan mig och tjejerna, vilket var skönt för då fick jag ju hela tiden information om vad som hände, och fick i alla fall se bilder på dom. Att ta sig ur sängen och sätta sig i en rullstol för att bli skjutsad till prematuravdelningen var liksom inte att tänka på första dagen.
Det var först på kvällen den andra dagen som jag orkade ta mig upp och kunde åka och titta på dom. Det blev många tårar när det äntligen blev av.
I måndags ansågs jag tillräckligt pigg för att skrivas ut och det blev en väldigt lång och ansträngande dag, så ansträngande att jag grät av smärta och trötthet innan jag till slut kom i säng här hemma.
Vi blev kvar ganska länge på prematuravdelningen innan vi åkte. Pratade länge med överläkaren och var och tittade på flickorna en sista gång. Innan vi åkte fick jag klappa Matilde, det var både fantastiskt och lite läskigt. Peppe vågade inte, han tycker det är lite läskigt med alla slangar och maskiner.
Resan var jobbig, det tar drygt 2 timmar och första halvan av den tiden är på dåliga vägar. Vi var inte hemma förräns vid 5 på eftermiddagen. Vid sju åkte vi till svärmor som hade gjort lasagne. Det var både skönt och jobbigt. Jobbigt för att jag var helt slut, men skönt för vi slapp fixa något själva. Ingen har ju varit hemma på ett tag så det ekade ganska tomt i kylen och ingen hade väl någon direkt lust att varken handla eller laga mat.
Nu har jag sovit i min egen säng 2 nätter och känner mig mycket piggare. Idag börjar jag packa upp och packa om eftersom vi åker tillbaka imorgon eller på fredag.
Det verkar som att Clara får komma ut från intensivvårdsavdelningen om några dagar och då måste jag vara där hela tiden för att mata och sköta om henne. Matilde blir nog kvar på intensiven ett bra tag ännu, hon har mycket att kämpa emot fortfarande, bland annat problem med hjärta och en lunga.
Filmerna är från i måndags, när flickorna var 4 dagar gamla
Åh, så fina de är! Grattis än en gång! Jag hoppas verkligen att allt ska gå bra för båda flickorna.
SvaraRaderaDet enda som förvånar mig är att du/ni inte är kvar hos dem hela tiden. Men det är väl så att vården i olika länder fungerar olika.
Kram
Så'na små kråkor!
SvaraRaderaHoppas du kan se gigantiska framsteg hos dem båda, men speciellt Matilde, när ni ses igen! <3
Åååååå vad fina de är!
SvaraRaderaKramar!
De är ju såååå söta :)
SvaraRaderaStyrkekramar åt er alla!
-Tez
Så fina de är era två småtöser!
SvaraRaderaHoppas att de utvecklas som de ska, så att ni snart får hem dem.
Varm kram
Så fina små prinsessor, fortsätter att hålla tummarna för er och flickorna. Och tack för att du delar med dig av er "resa". Kram
SvaraRaderaStort grattis till flickorna!
SvaraRaderaVad skönt att du fick komma hem och vila upp dig, så gjorde vi också när vår son hjärtopererades och låg på intensiven och man behöver vila även om man vill vara hos sina barn hela tiden.
Kram!
Hjärtligt grattis! Jättefina är de! Förstår om ni inte hunnit landa ännu. Stor kram!
SvaraRaderaSå fina de är. Hoppas allt kommer att gå bra.
SvaraRaderaJag minns än idag första gången jag fick röra vid min son. Då var han fem veckor gammal. Jag strök med pekfingret över hans rygg. Mer vågade jag inte göra.
Det är 35 år sedan. Idag är han nästan två meter lång och är en trevlig ung man.
Det kommer att gå bra för era prinsessor också. Jag håller tummarna.
Åååh, nu rinner mina tårar, tänk vilken känslostorm du måste befinna dig i när du sitter där med händerna instuckan i kuvösen. Jag skulle inte vilja byta, beundrar att du orkar blogga! Men flickorna verkar ju vara i högst kompetent vård, och livet är starkt. Många styrkekramar!
SvaraRaderaJag beundrar dig för din styrka och för att du delar med dig av allt som hänt. Önskar dig och dina små ljuvliga prinsessor allt gott här i livet.
SvaraRaderaMånga kramar Kim
Vilka fantastiksa kämpar ni är allihop.
SvaraRaderaDet år inte att bli oerhört berörd av bilderna på de små raringarna.
Kram!
Grattis till de fina flickorna! Hoppas nu det går riktigt bra för er alla! Kram!
SvaraRaderaJenny i Alaska
de är fina grattis igen till er båda
SvaraRaderao här håller vi tummarna för att allt ska gå bra
Kram
Oj så små och söta...
SvaraRaderanär dom fått lämna alla sina slangar och kuvösen...
då kommer ni att bara kunna njuta av dom små sötisarna...
Lycka till.
Skönt för dig att få komma hem och vila upp dig lite innan det är dags att ta hand om de små på heltid. Du har ju trots allt tillbringat en hel del tid hemifrån och man sover alltid bäst hemma. Jag tror att småtjejerna brås på sin mor och är fulla av kämpaglöd!
SvaraRadera