Elände, elände

Hej å hå...
alla överlevde vandringen i Masca, men träningsvärken segar sig kvar.. Det var otroligt vackert, känslan när man efter nästan 4 timmars vandrande/klättrande nerför såg havet och kunde slänga av sig de skavande kängorna och ta sig ett dopp var obeskrivlig! Vi var ganska stolta över oss själva faktiskt.
Annars är det mest elände här faktiskt. Playa de las americas känns inte riktigt som ett ställe som jag kommer längta tillbaka till när jag väl åker härifrån, alla utom jag, Mona, Ann och Anna-Lena har blivit uppsagda på grund av det som hänt i Usa och åker hem om en månad. Igår fick jag reda på att Marie, som var min servicechef på Rhodos kommer hit... Känns inget vidare...