Blue Mango

När vi närmar oss restaurangen Blue Mango får Moa syn på oss och vinkar glatt till oss. Moa är "inkastare", hon står utanför restaurangen med en meny på ett litet, högt bord framför sig och småpratar glatt med förbipasserande turister. Hon följer oss in och eftersom det ännu inte är så mycket folk i restaurangen får vi möjlighet att välja bord. Vi väljer ett vid den öppningsbara glasväggen som vätter ut mot strandpromenaden så att vi kan titta på folk. Just denna kväll firar man Loy Kratong i hela Thailand, och vi kan se alla de små luftballongerna (eller elefantkondomerna som mamma kallar dem...) som sakta seglar upp mot den nattsvarta himlen från våra platser. Restaurangen är modernt inredd med ljusa väggar och mörka bord och stolar. På väggarna hänger färgstarka tavlor och överallt finns levande ljus som fladdrar lätt i kvällsbrisen som kommer in genom den öppna glasväggen. Vi behöver inte vänta länge förrän vår servitör för kvällen kommer med menyerna och tar upp våra beställningar på dricka. Det uppstår lite lätt förvirring angående storleken på ölen, men det är snart löst. På menyn finns traditionella thairätter, en hel del klassiska svenska rätter och internationella rätter. Efter att i någon vecka mestadels ha ätit rätter baserade på ris, som förvisso är väldigt gott, längtar jag efter något svenskt, och som utlandssvensk får man ju passa på att äta svenskt när man har chansen, även om man råkar befinna sig i Thailand! Beställningen blir blandad, några väljer svenska rätter och några väljer thaimat. På så sätt kan man smaka lite av varje. Maten är bra, och servicen är helt okej, även om det ibland uppstår lite förvirring på grund av språksvårigheter, men det är sånt som går att lösa. Till efterrätt kan jag absolut inte motstå en äkta svensk äppelkaka, visserligen serverad med glass och inte med min favorit, vaniljsås, men gott är det i vilket fall som helst! Mot slutet av middagen kommer Sara, restaurangens ägare fram och småpratar lite, frågar om vi har det bra och är bara allmänt social och trevlig. Det känns bra. Man känner sig välkommen. Vi sitter inte kvar så länge efter att efterrättstallrikarna tömts, vi ska ju gå ner till stranden och sätta ut våra små "bananbåtar" fyllda med blommor, små ljus och rökelse till ära av våra nära och kära som inte är hos oss längre. På vägen ut stannar vi och småpratar lite med Moa innan vi går vidare.Man känner sig lite som hemma på Blue Mango.