Koh Panyee är en fiskarby som är helt uppbyggd på pålar intill en stor klippa i Phangngabukten. Många hus är omkring 300 år gamla och under senare år har byn utvecklats en hel del och fått flera restauranger, en skola för barnen och en egen moske. (De flesta av invånarna är muslimer). Koh Panyee ingår ofta som ett stopp i diverse dagsutflykter från Krabi, Phuket och Ao Nang, och då är det oftast lunch på en av restaurangerna, och sedan brukar man ha tid till att gå runt och se sig omkring.Man kan även ta sig hit på egen hand, genom att åka bil nästan ända fram till Phangnga, svänga av mot Phangnga Bay Resort och där hyra en longtailbåt eller en speedbåt.
Jag besökte Koh Panyee första gången för cirka 7 år sedan och blev helt betagen. Det var ju helt fantastiskt roligt att få se hur dessa fiskarfamiljer hade byggt upp en hel by på pålar och att få vandra omkring och se hur de levde kändes ganska privigilerat.I februari 2008 besökte jag byn igen. Det skulle jag inte ha gjort kan jag tänka nu, så här i efterhand. Ett trevligt minne ska man vara rädd om… Byn har blivit ett självklart stopp för en stor mängd olika dagsutflykter och man har byggt flera stora restauranger för massutfodring. Inne i byn är det helt omöjligt att se ett enda hus, alla gångar är täckta av suovernirstånd numera. Det kändes mer som att komma till en billig skräpmarknad än till en genuin by där folk faktiskt lever och verkar. Turisterna har naturligtvis bringat fördelar för byborna. Många hus är nyrenoverade och man har byggt en skola för barnen, och att folk får det bättre har jag verkligen inget emot, men var det verkligen nödvändigt att förstöra den så annorlunda och spännande miljö som en gång fanns här? Hade det inte varit roligare att komma hit på besök om man istället för att prackas på en massa suovernirer som man ändå inte vill ha, hade haft möjlighet att se hur husen ser ut inuti, eller få se hur livet och arbetet ter sig på en sådan annorlunda plats?
Jag besökte Koh Panyee första gången för cirka 7 år sedan och blev helt betagen. Det var ju helt fantastiskt roligt att få se hur dessa fiskarfamiljer hade byggt upp en hel by på pålar och att få vandra omkring och se hur de levde kändes ganska privigilerat.I februari 2008 besökte jag byn igen. Det skulle jag inte ha gjort kan jag tänka nu, så här i efterhand. Ett trevligt minne ska man vara rädd om… Byn har blivit ett självklart stopp för en stor mängd olika dagsutflykter och man har byggt flera stora restauranger för massutfodring. Inne i byn är det helt omöjligt att se ett enda hus, alla gångar är täckta av suovernirstånd numera. Det kändes mer som att komma till en billig skräpmarknad än till en genuin by där folk faktiskt lever och verkar. Turisterna har naturligtvis bringat fördelar för byborna. Många hus är nyrenoverade och man har byggt en skola för barnen, och att folk får det bättre har jag verkligen inget emot, men var det verkligen nödvändigt att förstöra den så annorlunda och spännande miljö som en gång fanns här? Hade det inte varit roligare att komma hit på besök om man istället för att prackas på en massa suovernirer som man ändå inte vill ha, hade haft möjlighet att se hur husen ser ut inuti, eller få se hur livet och arbetet ter sig på en sådan annorlunda plats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar