och så undrar de varför folk dör på sjukhusen i Italien...

Jag har precis kommit hem från akuten på ett italienskt sjukhus.
Jag har aldrig blivit så jävla illa behandlad i hela mitt liv. Som en hund som gjort något riktigt, riktigt fult. Läkaren var skitsur redan när han kom in i rummet och undrade vad jag gjorde där. Tja.. jag har svårt att andas, det är väldigt svullet på halsen och det gör ont.. Sådana besvär får man tydligen inte komma in med på kvällstid… sånt kan man bara komma med på morgonen. Det var det första jag fick reda på. Efter att jag hade gapat i två sekunder för att läkaren skulle kunna titta ner i halsen konstaterade han att jag hade munnen full av karies. Det tycker jag är konstigt… en av våra bästa vänner är tandläkare och han kollade mina tänder senast i januari, då var det inga större fel på mina tänder…
Läkaren fortsatte att skälla ut mig efter noter och efter en stund frågade han mig om jag över huvudtaget hade besökt min husläkare. Då blev jag sur på riktigt eftersom jag strax innan hade förklarat att jag varit hos min husläkare för 2 veckor sedan, vilken medicin min husläkare hade skrivit ut och att den inte hade hjälpt.
När han sedan med många fina och krångliga ord började förklara vad jag borde göra härnäst frågade jag vänligt om han kunde förklara det för min pojkvän istället, eftersom den nivån av språket var lite väl avancerad för mig fick jag ännu mer skit. Då rann bägaren över så jag slet pappret ur handen på gubbfan och sa jaja, tack ska du ha och gick därifrån.