Jag har sedan en tid tillbaka med intresse följt debatten som pågått på internet om böckerna om "Mia Eriksson", Gömda och Asyl, som nu har granskats av journalisten Monica Antonsson. Antonsson har skrivit en bok som heter "Mia - Sanningen om Gömda" och det verkar uppenbarligen som att hon har rätt i att det mesta i böckerna av Liza Marklund är ordentligt överdrivna och inte alltid far med sanning. I
Antonssons blogg får man ta del av en hel del dokument bland annat från olika domstolar som visar att sanningen ibland är raka motsatsen till vad som beskrivs i böckerna... Det jag blir riktigt sur över är att piratförlaget nu går ut i
expressen och dumförklarar alla som har läst boken Gömda och trott att det var en sann historia (bokens fullständiga namn är "Gömda - en sann historia").
Ann-Marie Skarp svarar så här på frågan om vad de vill säga till alla läsare som känner sig lurade:
"Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman. Det är inte menat att vara en biografi."
Tja, jag är väl dum i huvudet då som trodde att "sann historia" faktiskt betyder sann historia... Tänk så fel man kan ha....
Det trodde faktiskt jag också... Dumförklarad alltså :) Jag vill skicka vidare en utmärkelse till dig. Men jag ser ingen email, om du vill kan du skicka ett mail till mig.
SvaraRaderaJag har också följt debatten ett tag och det hela är mycket intressant. Jag håller just nu på och läser boken, har ungefär halva kvar.
SvaraRaderaJag har också försökt följa med lite grand och vet inte vad jag ska tycka och tro - det låter som Monica Antonsson gjort ett rejält djupdyk i det hela. Det vore verkligen spännande att läsa den nya boken parallellt med Liza Marklunds bok - men hur jag skulle hinna det vet jag inte...
SvaraRaderadet är ju det som böckerna hela tiden sålt för- att det är en sann historia. att det nu inte är det gör det hela till en otrolig lögn.. jag känner mej lurad.. och besviken.
SvaraRaderaJag jag är ju då också dum i huvudet enligt Skarp. Men dessutom är jag sur som ättika över att de inte tror mer om sina läsare...Liza Marklund känns väldigt beige numera för mig.
SvaraRaderaJösses, vilken dålig kommentar. man blir bara mer och mer irriterad på hela den härvan. Snacka om att försöka skylla ifrån sig på något vis.
SvaraRaderaJa här är en till dumskalle...men man ska väl ta allt som skrivs med en nypa salt kanske, även det som utger sig för att vara en sann historia.
SvaraRaderaJag tycker det är lite intressant att människor är besvikna för att en kvinna kanske inte blivit såhär grymt misshandlad. "Oj vad synd, hon blev bara lite misshandlad - nu blir jag besviken!" Det är också högst fascinerande att det nu är synd om "mannen med de mörka ögonen" trots att han är dömd för misshandel. Okej, nu ska vi visst stötta kvinnomisshandlare, visst go for it! Tycker debatten har tappat fokus, det handlar knappt om boken längre, det handlar mer om att smutskasta Marklund, nu är hon ju tydligen rasist också. Som sagt, hela händelsen är intressant, och även sorglig. Själv känner jag mig inte så besviken inför möjligheten att en kvinna kanske inte blivit grymt misshandlad, finner det sorgligt att andra gör det.
SvaraRaderaTill anonym (vilket jag för övrigt tycker är otroligt svagt)..
SvaraRaderaDet är ingen här, varken jag i mitt inlägg eller någon av de som har kommenterat, som har skrivit något om huruvida "Mia Eriksson" blivit misshandlad eller inte, det vi är sura över är att man säljer oss en bok som sann, och sen när det visar sig att den inte är sann, då är det vi som är dumma i huvudet för att vi inte fattade det... Det är DET jag är SUR över... Det spelar ingen roll vad boken HANDLAR om, det är sättet som man behandlar sina läsare på (de som har sett till att vissa har ett fett bankkonto) som gör att man blir sur. Jag hade varit lika sur om jag hade läst en bok som kallades för sann som handlade om ett gulligt kärlekspar om det sen visar sig att historien inte alls är sann....
Och jag fortsätter att vara "otroligt svag" då jag inte finner att mitt namn tillför diskussionen något. Nu menade jag inte dig personligen, eller någon annan som kommenterat. Det jag stört mig på är att somliga verkar besvikna över faktumet att historien kanske inte såg ut exakt såhär. Som sagt, somliga. Sedan förstår jag inte heller varför en skönlitterär bok (som detta ju är) blir facklitteratur för att det står "en sann historia" på framsidan. För det är ju såklart "Mias" sanning som det handlar om, det är ju bara hon som kommer till tals. Jag kan förstå att folk känner sig lurade när det nu kan vara så att allt inte är sant, men jag tycker att debatten är ett fiasko. Ta bara Debatt igår i svt, det var ju nästan bara de som var emot Marklund som kom till tals. Och när den här mannen, som faktiskt varit kvinnomisshandlare, får en kritisk fråga då blev det synd om honom och han slapp i princip att svara.
SvaraRaderaSka tillägga att jag tvivlar på att ditt exempel om ett gulligt kärlekspar hade blivit lika uppmärksammat med tanke på att det här ämnet är lite starkare och har påverkat andra i omgivningen, i det här fallet framförallt "mannen med de mörka ögonen". Jag är inte ute efter att säga att alla de som är emot Marklund har fel, det jag menar är att debatten som förs är dålig, eftersom det knappt förs någon debatt det handlar bara om att smutskasta Marklund så mycket som möjligt. Det skulle vara mycket mer intressant att följa en debatt där alla sidor kommer till tals lika mycket och där folk kan komma med mer argument än "De har ljugit!" Vi vet redan att detta lär vara en lögn, kan vi diskutera vidare? Jag ställer mig alltså inte på någon sida, jag kritiserar helt enkelt debatten som jag finner dålig. Och jag ber om ursäkt om någon tog illa upp för min mening var inte att peka ut någon, det var ett konstaterande av människors reaktioner i min vardag - att man faktiskt verkar besviken.
Jag kan inte riktigt se på vad du vinner på att diskutera det i den här bloggen, eftersom här inte finns några inlägg som handlar om debatten i sig... men bara ett ynka inlägg om att man blir sur över att bli kallad för idiot för att man tror att om det står sann berättelse på en bok så är det en sann berättelse och inte en roman...
SvaraRaderaDock så är ju boken just en roman. Aja, förlåt för att jag tagit upp din tid, trodde att det skulle vara fritt fram att kommentera debatten när du inledde ditt inlägg med att du följt debatten. Som sagt, förlåt att jag tagit upp din tid jag gillar helt enkelt bara att diskutera.
SvaraRaderaDet är helt okej, och självklart måste man få diskutera, men eftersom jag inte har läst Antonssons bok och på senare tid inte har följt debatten särskilt noggrant kan jag nog inte uttala mig så värst mycket i det som du pratar om.
SvaraRaderaDet enda jag med all säkerhet kan säga är att jag tydligen är dum i huvudet som tror att när det står sann historia på omslaget så är det mesta som berättas sant (även om namn, orter och andra detaljer kanske har ändrats något för at skydda människors identiteter...)