måndag 20 april 2009

Storleken har betydelse...

Den som säger att storleken inte har någon betydelse har aldrig försökt köpa nya byxor med 6 oönskade kilon för mycket kvar på kroppen efter en graviditet som dessutom slutade på det allra sämsta av sätt... Att man sen ser oerhört blek och plufsig ut i provhytternas speglar gjorde definitivt inte att man kände sig bättre efter att först ha provat ett par byxor i storlek L och sedan samma byxa fast i storlek XL och inse att inte ens XL passar. Vad är det för fel på storlekarna?? Jag har alltid varit en M... Nu var visserligen storlekarna på just den byxan väldigt små, för i andra modeller jag provade funkade det med L utan det förhatliga X:et framför, men ändå. Man kan ju börja gråta för mindre... och det gjorde jag faktiskt också... men jag lyckades hålla mig tills vi satt i bilen...

Det är dags att börja använda tortyrredskapet igen. Inköpt några månader innan jag blev gravid och flitigt använt tills jag började må illa, sedan dess har den stått och samlat damm i ett hörn av sovrummet. Jag är ju inte riktigt pigg ännu, så jag börjar lugnt och försiktigt... Hela 5 minuter idag på morgonen... En piss i havet men bättre än en spark i arslet...

20 kommentarer:

  1. Jag tycker att du är grym som orkar ta tag i det redan. Själv har jag kanske inte så många extra kilon men magen har inte blivit den samma efter nummer tre. Jag väger lika mycket men kläderna sitter mycket sämre, skitjobbigt. Inte orkar jag ta tag i det heller.
    Skitbra jobbat.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är hemskt att stå i provhytter. Jag tror faktikst att det är nånting med provhytter att de sätter upp lampor och speglar så man verkligen skall se sitt allra sämsta jag... Jag provar aldrig när jag shoppar. Faktiskt sant. Jag tar hellre hem och provar hemma. Men det har mer att göra med att jag är lat och inte orkar in, av med kläder, prova, blir arg, ledsen frustrerad, klä på sig igen för att sedan ha blivit genomsvettig och ändå inte hittat nånting.

    Ta det lugnt med träningen, du kommer nog igång tids nog. Ha det gott idag. Kramen

    SvaraRadera
  3. Jag är inte heller så förtjust i att hoppa in i provrummen...men jag måste ju för jag kan inte ha några kläder.. När det var som värst så hade jag stl 46 (jag är 160 cm) du kan ju tänka dig... Många tårar har fällts.. Måttet var rågat när en snäll expidit skulle hjälpa till och då började hon gå till avdelningen för stora (kommer inte ihåg vad den heter) och hämtade kläder. Då tackade jag för mig!

    Nu är det inte riktigt så illa.. men jag har mång kilon kvar.

    Träna i ett lugnt tempo du.. kroppen behöver lite återhämtning oxå.

    Ha en bra dag!
    Kram Ingela

    SvaraRadera
  4. Ingela, då är jag NÄSTAN 2 centimeter längre än dig ;o)

    SvaraRadera
  5. Det här med provhytter och deras hemska ljus är ibland en skräckupplevelse! Jag har intalat mig själv att man ser inte sådär blek och tråkig ut som man ser ut i affärerna...
    Det kan vara ett försäljningstrick, för man blir lite deprimerad att man ser så tråkig ut och för att bli lite gladare så handlar man :) Ja så måste det vara!

    Och träningen, den kan du ta som det kommer, lugnt och stilla!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  6. Usch ja, det är inte kul att försöka få in den slappa gravidmagen i vanliga byxor igen... Jag led i de gamla mammabyxorna och mysbyxor tills det gick att PRESSA in den i de gamla byxorna igen (till mitt försvar vill jag påpeka att det var vintertid då man inte visar sig lika mycket för anständigt folk!)

    Lycka till med träningen - 5 min var inte illa!

    SvaraRadera
  7. Veronica, vore det inte bättre för försäljningssiffrorna om vi såg så där flashigt supersnygga ut i precis allt vi provar? :o)

    SvaraRadera
  8. Hej !!!!!
    Du är så härlig !!!!!
    Bra gjort !!!!!
    Provhytter är bara för grönjävliga !!!!!!!
    Konstigt.....för om de vore härligare , skull man ju handla mer.......
    Ha en bra dag,vännen,
    Kram,
    Monica

    SvaraRadera
  9. Provhytter frambringar inte det bästa hos mig...men du har rätt i att de borde...

    De sista extra-kilona har jag kvar, verkar aldrig komma tillbaka till startvikten...

    Träna lugnt, återhämtningen är viktig!

    Nina, Hjalmar och Selma

    SvaraRadera
  10. 22 ja... tänk du kan ju vara snäll. ;)

    Välkommen på kalas vettja. =) Massor av paj finns det den 1:a.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  11. Jag vet alltför väl vad du menar och då har jag ändå ingen gravidmage att skylla på. Fast det har ju varit bättre på senaste tiden.
    Ta det lugnt med träningen. :-)

    SvaraRadera
  12. En sån där makapär skulle jag också behöva!!! fast jag har ju ett Nintendo Wii med en Wii Fit board....som står och dammar i ett hörn...men nu ska den bli avdammad har jag bestämt mig för! 5min låter bra....:-) Kram!

    SvaraRadera
  13. Jag har aldrig förstått mig på de där speglarna som förvärrar saken, vore det inte bättre med snälla speglar? Affärsinnehavarna motarbetar helt klart sig själva på det här sättet! De värsta speglarna är de som HM har, jag har aldrig sett något värre i hela mitt liv! Ser man bra ut i dem, då ser man ut som en fotomodell i verkligheten.
    Kram ☺

    SvaraRadera
  14. Fasiken, de där pvhytterna är alltid obarmhärtiga tycker jag. Jag kan inte annat tänka mig att de där storlekarna på de där byxorna då inte alls följde reglerna för storleksmått. Jag har svårt att köpa byxor också, som du vet. ;o)

    Bra att du vill röra på dig (å att du kan). Det är bra för både kropp och själ, men också bra att du börjar väldigt lugnt. Det blir bättre!

    Kramar!

    SvaraRadera
  15. Du, jag förstår, om än inte precis, i allafall till stor del. Det är därför jag kör med mjukisbyxorna, fortfarande. Provrum är det värsta jag vet och numera brukar jag köpa kläderna, prova hemma och lämna tillbaka det som inte passar. Typ allt, alltså...

    Förstår att du vill ta tag i de där kilona på en gång, men var försiktig och lyssna på kroppen. Det tar ett tag innan den återhämtar sig från hormonpåverkan och allt.
    Var rädd om dig,
    kram

    SvaraRadera
  16. Hej... första gången jag är här och läser i din blogg. Vad fint du skriver, inte lätt att utrycka sina känslor när man förlorar något som betyder så mycket för en.

    Ska läsa lite mer i dina inläggg om Thailand, om lite mer än en månad åker vi för tredje gången. Vi är fast... beroende av den Thailändska luften,folket,maten och stränderna.
    Älskar det!!
    Ha en bra dag, Sara

    SvaraRadera
  17. Provhytter är verkligen plågsamma! Men plaggen måste testas... Jag ber alltid om hjälp, för att undvika onödigt långa provhyttpass. Motion är ju bra, själv har jag motionscykel, snart (kallt just nu) irl-cykel. Men ta det lugnt med motionen, med tanke på vad du varit med om. Hur har det gått med de kvarglömda stygnen? Om jag får fråga... Har de förintats av sig själv?
    Gillar din styrka, du är ju redan "på g" igen, starkt. :-)

    SvaraRadera
  18. Men hörru... storlekarna i Medelhavet är inte som de ska va, det kan jag intyga
    XL här måste vara en LITEN M hemma i Sverige. Och oavsett är du världens finaste, glöm inte det : )

    SvaraRadera
  19. Storlekarna på kläder har förändrats, det har jag i alla fall bestämt mig för. Till och med skorstorlekarna har blivit annorlunda?!

    För övrigt finns det väl ingenting mera deprimerande än att stå i en provhytt, sällan är man väl så ful som då.

    Då är det gott när man kan gå till Westbergs Beklädnadsaffär här i Klintehamn och låna hem och få prova i lugn och ro!

    /Ingrid

    SvaraRadera
  20. Hej !!!!
    Ville bara titta in och säga hej......
    Hoppas du är okej....
    Kram,
    Monica

    SvaraRadera