Jakten på dimman

Imorse när jag vaknade fanns inte Taormina.. eller.. alltså, jag menar såklart inte att det inte fanns på riktigt, men att det hade försvunnit in i dimmornas värld. Eftersom jag en gång av misstag mer eller mindre lyckats ta en rätt så cool bild när det var dimma, har jag länge velat försöka mig på det igen.
Problemet är ju att det inte är dimma så ofta här hos oss. Särskilt inte här nere på plattlandet, men i Taormina, där kan det hända att dom sveps in i molnen då och då...
Nåja... tillbaka till historien. Det var alltså dimma i morse, så jag skyndade mig att äta frukost och slängde mig i bilen fort, fort. (Dimman är nämligen en ganska lurig filur, kommer och går lite som den vill)...
Redan på strandpromenaden här nere på platta marken ser jag att Taormina börjar uppenbara sig igen... Skit!
Väl framme och parkerad fanns det inte minsta spår av den där dimman. Som vanligt.
Nåja, jag tog mig i alla fall en morgonpromenad längs fashionabla "Il corso", köpte mig en fototidning, tog några dimfria bilder... och åkte hem igen.

Gissa vem som kom tillbaka till Taormina någon timme efter att jag kommit hem?

Jojo.... Herr Dimma minsann...