I morse när jag skulle titta till kattungarna upptäckte jag att den "gula" var död... Den svarta lever fortfarande, men det verkar inte som att mamman fattar hur hon ska ta hand om den riktigt, eller så bryr hon sig inte. Förra året när hon fick ungar så brydde hon sig inte om dom alls och vi tog till slut bort dom. Det kändes mer humant än att låta dom svälta ihjäl. När dom är sådär små är det väldigt svårt, om inte omöjligt, att föda dom med flaska, jag har försökt några gånger tidigare, men dom överlever inte trots specialmjölk från veterinären.Nu ligger hon visserligen hos den svarta kattungen, men hon lägger sig så att han/hon inte kommer åt att äta. Jag är där och flyttar den till rätt ställe då och då, men nästa gång jag går dit ligger den ändå på "fel" ställe....
nahw.. vad trist! Men livet är grymt, särskilt djurlivet. Hoppas det fixar sig med den svarta. Annars är det kanske dags att sterilisera mamman, så hon inte får fler kullar. Kram
SvaraRadera...plötsligt känner jag mig inte som någon dålig mamma längre...
SvaraRaderaHoppas det går bättre med den svarta, med lite hjälp från dig.
Så trist att kattmamman inte kan taq hand om sina ungar. Om jag var ni skulle jag ta bort henne eller låta sterilisera henne, så att hon inte får flera kullar. En gång kan de få misslyckas, men hon är uppenbarligen en riktigt dålig mor.
SvaraRaderaHoppas att den svarta kattungen klarar sig.
Kram Ingrid
Så sorgligt... Hoppas sotis klarar sig.
SvaraRadera