lördag 6 november 2010

Liten lägesrapport

Det blev en hastig och lustig avresa, därav en del frånvaro här på bloggen. Vid tre på eftermiddagen i tisdags ringde dom från försäkringsbolaget och talade om att dom godkänt min anhörigresa. Vid niotiden på kvällen ringde dom och talade om att jag var inbokad på ett flyg kl 7 på morgonen redan dagen efter. Det blev lite stressigt, men det gick.
På vägen till flygplatsen på morgonen fick vi så klart punka på bilen. Tur att Peppe är händig och fixade att byta ganska snabbt...
Resan gick bra, men den är ju väldigt dryg... Jag lyckades sova lite på planet, och hade en trevlig tjej bredvid mig, så det gick ändå hyfsat bra.
Vi landade 20 minuter tidigare än beräknat och det gick väldigt fort både med passkontroll och att få ut bagaget. När jag kom fram till sjukhuset så berättade mamma att pappa hade tvingat sköterskan att ringa till flygplatsen för att kolla om mitt flyg landat, och när jag aldrig dök upp blev han orolig. Han tänkte inte på att flyget inte landar på parkeringen utanför sjukhuset ;o)

På förmiddagen fick jag prata med en av pappas läkare, som trots allt var ganska positiv. Infektionen börjar ge med sig och han har inte feber längre, och cancern är inte aggresiv, vilket innebär att den inte har spridit sig till andra organ i kroppen.

Han visade röntgenbilder också. Den första är tagen i juni när pappa var på en kontroll. På den bilden syns inte ett spår av cancern. På den senaste bilden, tagen dagen innan jag kom, finns det en tumör som är drygt 6 cm i diameter. Helt otroligt så snabbt det kan gå!

Idag kanske dom kan ta bort respiratorn och bara använda syrgasmask. Det skulle vara skönt, för då kan han prata och slipper skriva hela tiden.

14 kommentarer:

  1. Vad skönt att höra av dig. Jag tycker inte att jag har "sett till dig" på länge och undrade hur du hade det.
    Och vad skönt att du är på plats hos dina föräldrar.

    SvaraRadera
  2. Åh vad skönt att du fått åka till din pappa! Och vad skönt att cancern inte spritt sig! Tänker på er!!!! KRAM

    SvaraRadera
  3. Vilken lättnad för dig att få komma till din far!
    Hemskt att finnas så långt bort.
    Läkarvetenskapen är fantastisk idag så vi håller alla tummar för din far!
    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Så skönt för dig att finnas på plats. Bra också att cancern inte spridit sig.

    SvaraRadera
  5. På den bara! Den ska bort! ;-)

    SvaraRadera
  6. Det låter lite hoppfullare nu. Förstår att det är skönt för dig att få vara med dina föräldrar nu. Hoppas allt kommer att bli bra till slut.

    SvaraRadera
  7. Härligt att höra att du finns vid din pappas sida. Att du finns där ger honom förnyade krafter att bekämpa sin sjukdom. Tänker på dig! Kram Kim

    SvaraRadera
  8. Otroligt så snabbt det kan gå. Vilken lättnad för er alla att cancern inte är aggressiv i alla fall. Hoppas din pappa sluppit respiratorn, annars kommer han väl att få skrivkramp också! :0)
    Sen tycker jag det var lite dåligt att flyget inte körde dig ända till sjukhusets dörr, de borde väl tänkt på att din pappa skulle bli orolig!

    SvaraRadera
  9. Tack Helena för lägesrapporten! Skönt att du fått så mycket information om läget och att ni nu får vara tillsammans. *glad* Duktig du varit med allt kämpande med försäkringsbolaget. Glad att det ändå verkar gå åt rätt håll. Var rädd om dig och ta hand om varandra. Kram Carina

    SvaraRadera
  10. I like your blog is very attractive

    SvaraRadera
  11. Bra jobbat med försäkringsbolaget, din pappa har tur som har en så handlingskraftig dotter! Det låter ganska hoppfullt i alla fall, hoppas det fortsätter så.

    SvaraRadera
  12. Så skönt att du fick åka och vara hos din pappa. Det måste kännas gott för både honom och din mamma. Hoppas att allt kommer att gå bra!
    Kram Ingrid

    SvaraRadera