"En dag var vår blå saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlane av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en plastig amerikansk. Vi var de enda på gatan som hade en amerikanare. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta uvög raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En gång när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i bilen på min viktigaste resa - Över Alperna, söderut."Jag gillar Michael Nyqvist som skådespelare och såg fram emot att läsa hans biografi (som jag inte hade en aning fanns innan jag fick boken av Vicky på Böcker etc , sån koll har jag på vad som händer i bokvärlden nu förtiden...).
Jag gillar hans sätt att skriva, lite underfundigt men samtidigt lite tragiskt på sina ställen, och det är intressant att följa hans resa både fysiskt och mentalt för att komma underfund med var han egentligen kommer ifrån.
Jag gav boken en fyra på boktipset.
Jag tyckte det var lite kul med Italien-kopplingen. Det var inget jag kände till tidigare :)
SvaraRadera