onsdag 20 juli 2011

Tänk om man kunde....

Tänk om man kunde ta ut bebisarna ur magen och låta dom växa till sig i kuvöser på sjukhuset under ständig läkarkontroll istället... Så mycket lugnare jag hade känt mig då...

Jag litar inte på min kropp. Den säger inte till när något är fel. Det första barnet bara dog och det var först efter en vecka, på ett inplanerat ultraljud som det upptäcktes att det inte fanns några hjärtslag kvar i magen. Det var i vecka 23 och ännu hade jag inte börjat känna några regelbundna rörelser, bara nån gång ibland och väldigt svagt. Jag mådde hur bra som helst. Inget illamående, inga smärtor. Ingenting. Bara en enorm chock när läkaren blev allvarlig och sa att jag måste läggas in.

Med Nicholas fick jag ont i magen. Först bara lite, sen mer och mer. På sjukhuset sa dom att det inte hade spelat någon roll om vi kommit in tidigare, för när det började göra bara lite ont var det redan försent. Inga andra tecken på att något var på väg att gå fel fick jag. Kroppen sa inte till förräns inget kunde göras.

Om min kropp hade varit lite mer samarbetsvillig, om den hade talat om för mig när något är på väg att gå fel, om den hade gett mig tid att ta mig till sjukhuset så att läkarna kan göra allt dom kan för att rädda bebisarna, då hade jag inte känt så här... men nu gör den ju inte det...

Tänk om man kunde.... men det kan man ju inte... Inte än på några månader i alla fall...

7 kommentarer:

  1. Jag har aldrig varit i din situation eller ens fått barn, men jag förstår din oro så väl. Du vet att vi är många som håller tummarna för er!! Kram! <3

    SvaraRadera
  2. Efter allt du har gått igenom är det ju fullt förståeligt att du är orolig. Det är bra att du stod på dig hos blodspecialisten och vägrade vänta så länge tills nästa besök. Tillåt dig att vara lite "jobbig" och angelägen när det gäller kontroller. Kolla hellre en gång för mycket. Men det gör du nog redan. Jag håller tummarna för att allt går vägen.

    SvaraRadera
  3. Många om där bloggvännen.

    Jag känner inte tillhur det funkar i Italien men här i sverige och på sao vicente så utgår från där så får du översätta till italienska sätt.

    Du är en högriskare och då skulle jag ha dig under kontroll varje vecka redan nu och orkar inte du hävda din rätt där får din man göra det.
    Visst det är sommar och kanske många har semester men so what...han får tala för dig om du inte orkar.

    Är du orolig åk in på akuten eller så - då ska de göra untraljud!
    Eller att ni får lyssna på hjärtljud den kan också lugna men efter en viss vecka ska alltid ultra göras för att säker ställa att allt är okej.
    Tycker de att du kommer i onödan låt dem skriva ett intyg till din läkare att ni bör göra detta oftare där så du slipper åka till dem.

    Berätta om din oro och din man får se till att den tas på allvar för det är så att är mamma lugn och trygg så är barnet det med.

    Var lite obekvämma sjukvården ska klara det och kom ihåg att din man får prata för dig om/när du inte orkar!

    Med kärlek Sara

    SvaraRadera
  4. Är du orolig så åk in och kräv ett ultraljud. Man är sig själv närmast och semestrar ska inte hindra.

    Håller min tumme

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig och er och magen. Önskar verkligen att allt ska gå vägen. Håller tummar och tår för att det ska bli så<3

    SvaraRadera
  6. Har aldrig själv ens varit i närheten av en situation som din, men känner din oro och hjärtat närmar sig halsgropen. Finns det ingen möjlighet att bli inlagd när det närmar sig (dvs. ett par månader kvar) eller någon som gör dagliga kontroller? Finns det ingen maskin man skulle kunna låna hem där man kan höra hjärtljud? Önskar så jag hade en lösning, men kan endast hålla tummar och tår på att allt ska gå vägen.

    Bamsekram

    SvaraRadera
  7. Förstår att du är jätteorolig nu. När min syster var i femte månaden lades hon i på sjukhus och låg inne i två månader, eftersom de var rädda att hon skulle förlora sitt barn. Kan inte du få göra något sådant, gå dagliga kontroller etc?
    Håller tummarna och sänder positiva tankar.
    Kram Kim

    SvaraRadera