Första passet med fysioterapi

Vi har fått en lekhage/box att vara i när mamma gör annat, så nu kan vi sträcka på oss lite bättre :o)

Igår var det meningen att Matilde skulle på fysioterapi kl 13.15. Barnvakt åt Clara var redan fixat och jag gick här och fixade och donade lite när Peppe ringer och talar om att dom ringt från terapin och sagt att vi ska komma med båda två kl 12.30
Det är en aning krångligt att ta sig dit ensam med två bebisar. Man vill ju inte gärna lämna kvar en bebis i bilen medans man går upp med den andra, men dom är väldigt snälla och hjälpsamma där så redan i telefon sa dom att om jag kom ensam skulle jag stanna vid grinden och ringa på, så skulle dom komma ner och hämta Clara och Matilde så kunde jag åka bort och parkera sen. Nu blev det så att svärmor följde med, men det är ju bra att veta att allt går att lösa.

Det är ju jättebra också att dom ringer och ändrar våra tider om det blir en lucka så att vi kan komma med båda två samtidigt, det sparar ju in en hel del tid och resor, även om resan är väldigt kort.

Träningspasset varar i 45 minuter och det blir en hel del gråt och tandagnisslan... Lite jobbigt, men det är ju liksom ingen mening med träning om man inte tar sig över "bekvämlighetströskeln". Igår fylldes ett formulär i. En lång lista med olika rörelser som betygsätts från 0-4. Noll om bebisen inte ens försöker göra "övningen" och fyra om den klarar det bra, alternativt blir kvar i en viss ställning ett visst antal sekunder. Det blev mycket nollor... Det blev det... Om 3 månader fyller man i samma formulär igen och kan då se vilka framsteg som gjorts. Genom det här "testet" så ser man ju också tydligt vilka saker som behöver tränas mest.

Tjejerna som Clara och Matilde tränar med är väldigt snälla och trevliga, och förklarar alla moment och varför man gör dom. Dom visar oss också små saker som vi kan träna på hemma.