lördag 7 juli 2012

Panik på barnakuten

Tisdagen började som många andra dagar. Vi skulle på kontroller i Messina så klockan 6 gick vi upp och matade, tvättade och bytte bebisarna, fick i oss lite frukost, lastade in allting i bilen och åkte iväg. Båda fick godkänt på hjärtkontrollerna och blev inbokade för en ny koll om 6 månader. När vi var klara på den avdelningen åkte vi upp till centret där tjejerna hålls under kontroll för att säga hej och för att flytta en bokad tid i slutet av månaden.
Framåt lunch är vi klara och packar in oss i bilen. Väl hemma stoppas tjejerna i säng och vi äter lite lunch innan vi också går och vilar. Jag vaknar igen vid 3 och tycker det är lite konstigt att ingen har beklagat sig över att mattiden är passerad med 30 minuter, men det har ju hänt förut så det är inget jag tänker vidare på. Jag ser att Clara är vaken, men visar mig inte eftersom jag inte vill att hon ska komma på att hon är hungrig innan hennes mat är klar.
Jag går ut i köket och grejar lite och efter en stund går jag tillbaka till sovrummet. Clara ligger på mage så jag vänder på henne och ser då direkt att hon har "kramper" i vänster arm igen. Hon har haft det en gång förut. Den gången ringde vi till barnläkaren som sa att det var fullständigt normalt... När vi sedan berättade om det på sjukhuset i Messina när vi var på kontroll senare den veckan fick vi stränga order om att komma direkt till barnakuten om det skulle inträffa igen.
Jag tar upp Clara i famnen samtidigt som jag ropar till Peppe att vi måste åka. Väskan sedan förmiddagen var ännu inte uppackad så det var bara att fylla på med några paket med ersättningsmjölk och sticka iväg med detsamma.
I bilen, när vi är ungefär halvvägs, blir Clara helt okontaktbar. Hennes blick blir helt tom och kramperna har spridit sig till benet och foten.
Jag säger till Peppe att när vi kommer fram får han ta Clara och springa in direkt, jag kan krångla mig ur bilen  själv och komma in med Matilde efteråt (jag satte mig mellan barnen i baksätet för att ha uppsikt över Clara).

När jag kommer in är det full panik. 2 läkare står över Clara och 2 personer ringer som galningar efter fler läkare och återupplivningsteam. Det pratas om hjärnblödning... Clara är helt borta... Jag börjar gråta och blir utkörd ur rummet med Matilde i famnen. Sötfian började klappa mig på kinden...

Strax kommer mer personal och man lyckas få stopp på kramperna och när allt lugnat ner sig skickas Clara i väg på en skiktröntgen. Farhågorna om hjärnblödning kan som tur är strykas, då inget utöver det vanliga syns på bilderna. Efter ett tag får vi komma upp på avdelningen och lite senare får vi reda på att dom vita blodkropparna är jättefå och att Clara har en allvarlig infektion. Det andra barnet i rummet flyttas hastigt till ett annat rum för båda barnens skull.

Idag är det lördag och vi är fortfarande här... Clara får medicin genom dropp och blodkropparnas antal har stigit något och infektionen har gått ner en del. Hon verkar återigen vara sitt vanliga jag men vi blir antagligen kvar här ett tag till. Först måste man få bukt med blodkropparna och infektionen... Igår gjordes ett EEG men det har vi inte fått något svar på ännu....

Matilde får inte vara här. Hon är hemma och farmor och farfar passar henne... Peppe jobbar på dagen och kommer hit på eftermiddagen/kvällen. Idag får han ta över här på sjukhuset och jag åker hem och umgås lite med Matilde. Tar en ordentlig dusch, äter riktig mat och sover i min egen säng.
Imorgon är det på´t igen...

16 kommentarer:

  1. Kära nån!!!! Stooor kram!!! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Styrka och mod!!! Vilken tur att ni verkar ha vettigt folk på sjukhuset och ett bra socialt nätverk runt om er som kan stötta er! Sånt är guld!!!
    Kram!!!!

    SvaraRadera
  2. Lilla hjärtat.... blir så tårögd här.... skickar styrkekramar och böner till er all men särskilt till Clara! <3

    SvaraRadera
  3. Snälla nån, kämpa på! Vilken hemsk situation för er. All kraft från mig! KRAM.

    SvaraRadera
  4. Himmel! Så läskigt!
    Det är skrämmande hur vardagen bara vänds upp o ner så där!
    Hoppas, och ber, att allt går bra så hon blir frisk fortfort!

    SvaraRadera
  5. Åh så läskigt! Stor kram och ni finns i mina tankar!

    SvaraRadera
  6. Nu har jag läst om igen (för att liksom fatta igen), vilken jä MARDRÖM! Tur att ni blir väl omhändertagna på sjukhuset nu! Å sötaste Matilde som tröstar mamma!!! Gullunge!!! Hoppas att allt nu lugnt och stilla går mot stadigt tillfrisknande och att du kan åka hem ikväll och sova i egen säng samt mysa med Matilde!!!

    SvaraRadera
  7. Vilken jättehemsk upplevelse.

    SvaraRadera
  8. Vilken mardröm Helena! Du beskriver det väldigt levande och jag kunde se allt framför mig, bara det gav mig kalla kårar. Vi, jag och Michael, tänker på er och hoppas, önskar att det blir bra snart med lilla Clara. Är det EP så finns det bra mediciner och hjälp att tillgå.

    Kramar och tankar,

    Linda

    SvaraRadera
  9. Det värsta som finns är när det händer barnen något. Hoppas allt kommer att bli bra för er alla. Kram

    SvaraRadera
  10. Jösses vad snabbt allting händer! Skönt att det tycks ha vänt.
    Tänker på er och stor kram!

    SvaraRadera
  11. Men usch och fy vad jobbigt . Stor kram till er .

    SvaraRadera
  12. Tänker på er mer kan jag Inte säga. Om man få kr välja mellan pest och kolera är kanske infektion ändå bättre än hjärnblödning.

    SvaraRadera
  13. Tänker på er mer kan jag Inte säga. Om man få kr välja mellan pest och kolera är kanske infektion ändå bättre än hjärnblödning.

    SvaraRadera
  14. Å, så jobbigt och hemskt...stackars liten. Hoppas allt blir bra. Kram!

    SvaraRadera
  15. Nämen jösses! Det låter som en riktig pärs... Tänker på er och hoppas lillfisan mår bra, kram!

    SvaraRadera
  16. Åh fy så jobbigt! Hoppas infektionen går över snabbt så att Clara får komma hem till syrran snart igen!

    SvaraRadera