hundkräket....

Igår hade vi stämt träff på lekplatsen med dom stora tvillingarna och några andra kompisar. (Inte för att tjejerna kan leka där ännu, men det är ju trevligt att komma ut lite). Chicco har en förkärlek för att följa efter när vi går iväg, och hon är ganska slug dessutom. Det finns hål i staketet någonstans där hon tar sig ut, och rätt som det är, när man är halvvägs dit man ska, upptäcker man att man är förföljd...

Eftersom Peppe var hemma fick han uppgiften att avleda hunden medans jag gick iväg... Nere vid grinden vände jag mig om för att kontrollera... Ingen hund... Gick en bit på lilla vägen och strax innan stora vägen kollade jag igen... Ingen hund... Bra, bara att knata på då...
När vi kommit en bra bit på väg hör jag någon som tassar bakom mig... Men va f**.... Jodå... hundkräket...
Eftersom hon inte lyssnar på order om att gå hem var det bara att stanna, ringa efter Peppe och vänta på att han skulle komma och hämta henne med bilen...

Vi måste lösa det där på något vis, det går inte an att känna sig fånge i sitt eget hem på grund av en hund...