Det är stor skillnad på vad man menar med husdjur i Sverige och på Sicilien...
I Sverige är ett husdjur oftast en del av familjen som bor inomhus, som man kelar med, som man går ut och går med och som man ofta tar med sig när man ska någonstans.
På Sicilien är husdjur något som man har för att det är praktiskt. Man har hund för att någon ska vakta huset och man har katt för att de ska hålla mössen borta. Det är alltså enbart av praktiska skäl man har husdjur på Sicilien.
I Sverige bor hundar och katter inomhus, tillsammans med husse och matte men så är det inte här. Det anses ganska ohygieniskt att ha djur inomhus (sicilianska kvinnor lider av städmani, men det tar vi i ett annat inlägg..)
För ungefär 3 år sedan tog vi över en liten hund, en liten shitzu från en av sambons arbetskamrater som inte ville ha henne längre... Hon hade dittills spenderat hela sitt liv på en takterass och var väl inte i helt gott skick när vi fick henne.. Jag lyckades övertyga sambon om att hon måste få bo inne efter mycket om och men, men oj vad svärmor och svägerska rynkade på näsan! Varenda gång svägerskan kom hit påpekade hon att det luktade hund inne... Så fort jag blev gravid åkte dock stackaren ut. Det är tydligen livsfarligt med djur om man är gravid och sambon var stenhård på den punkten. Så ut åkte hon, och nu sover hon i magasinet på nätterna.
I Sverige är en hund eller en katt som sagt en naturlig del av familjen och det är inte ovanligt att man ser att barnen busar eller kelar med familjens husdjur, blir slickat i ansiktet av hunden och så vidare och det är det ju ingen som reagerar över i Sverige. Det är snarare ganska rart att se vilken nära relation de har till varandra. När man på Sicilien ser ett barn som blir slickat i ansiktet av en hund så utropar man "Che schifo!" (=Va äckligt!)
En annan sak som är ganska vanlig är att man har en hund som vaktar ens land. Många äger en bit jord någonstans ute på landet där de odlar grönsaker, frukt och oliver och hunden fungerar enbart som vakt. Den har sitt lilla hundhus där och ägaren åker dit varje dag för att ge den mat och vatten... Det är en av de saker som jag har lite svårt att förstå. Dels är det synd om hunden som näst intill aldrig har något sällskap, och dels kan det tyckas ganska onödigt, för vem hör om hunden börjar skälla för att någon kommer in på området?
I Sverige är ett husdjur oftast en del av familjen som bor inomhus, som man kelar med, som man går ut och går med och som man ofta tar med sig när man ska någonstans.
På Sicilien är husdjur något som man har för att det är praktiskt. Man har hund för att någon ska vakta huset och man har katt för att de ska hålla mössen borta. Det är alltså enbart av praktiska skäl man har husdjur på Sicilien.
I Sverige bor hundar och katter inomhus, tillsammans med husse och matte men så är det inte här. Det anses ganska ohygieniskt att ha djur inomhus (sicilianska kvinnor lider av städmani, men det tar vi i ett annat inlägg..)
För ungefär 3 år sedan tog vi över en liten hund, en liten shitzu från en av sambons arbetskamrater som inte ville ha henne längre... Hon hade dittills spenderat hela sitt liv på en takterass och var väl inte i helt gott skick när vi fick henne.. Jag lyckades övertyga sambon om att hon måste få bo inne efter mycket om och men, men oj vad svärmor och svägerska rynkade på näsan! Varenda gång svägerskan kom hit påpekade hon att det luktade hund inne... Så fort jag blev gravid åkte dock stackaren ut. Det är tydligen livsfarligt med djur om man är gravid och sambon var stenhård på den punkten. Så ut åkte hon, och nu sover hon i magasinet på nätterna.
I Sverige är en hund eller en katt som sagt en naturlig del av familjen och det är inte ovanligt att man ser att barnen busar eller kelar med familjens husdjur, blir slickat i ansiktet av hunden och så vidare och det är det ju ingen som reagerar över i Sverige. Det är snarare ganska rart att se vilken nära relation de har till varandra. När man på Sicilien ser ett barn som blir slickat i ansiktet av en hund så utropar man "Che schifo!" (=Va äckligt!)
En annan sak som är ganska vanlig är att man har en hund som vaktar ens land. Många äger en bit jord någonstans ute på landet där de odlar grönsaker, frukt och oliver och hunden fungerar enbart som vakt. Den har sitt lilla hundhus där och ägaren åker dit varje dag för att ge den mat och vatten... Det är en av de saker som jag har lite svårt att förstå. Dels är det synd om hunden som näst intill aldrig har något sällskap, och dels kan det tyckas ganska onödigt, för vem hör om hunden börjar skälla för att någon kommer in på området?
Här finns det faktiskt både och. Många har dessutom jakthundar i stora hundgårdar eller kedjade vid en pinne med superkort kedja... Men i vårt hus bor det säkert fem familjer som har innehundar som de går ut och går med stup i ett och som är som extrabarn för dem. Vi hade katt när vi bodde i hus. För att hålla beståndet av kackerlackor och ödlor på noll...
SvaraRadera(Nej inte Fritte - ett spanskt företag som heter PDA)
jag är ju ingen djurfantast så jag hålle nog med sicilianarna om att djuren ska fylla en funktion.....
SvaraRaderahoppas allt är bra annars. Hur kul som helst att följa dig på din blogg iallafall.. jag är inte lika flitig på att blogga men jag gör det ibland...
kram kram Anna
Här är det nog en mix av inställningar gentimot husdjur. Vissa har dem som vakthundar, vissa har ett visst avstånd och sedan är det dem, som jag, som avgudar sitt husdjur och ser det som en full medlem av familjen.
SvaraRaderaJag fattar inte hur folk kan köpa en hund och sedan "frysa ute" den. Det är hur hemskt som hellst. De är så fantasiska djur att de förtjänar så mycket mer.
Klart att djuren ska få vara inomhus. Helst ska dom sova i sängen med.. :) Kram
SvaraRaderaMan kan tydligt se hur folk lär sina barn hur man behandlar djur: en del barn springer efter katterna under min balkong och kastar stenar och pinnar på dem, andra kallar på dem och vill klappa dem..
SvaraRadera