Eluanas sista resa

Idag påbörjas Eluanas sista resa.
Eluana råkade ut för en allvarlig olycka för 17 år sedan, och har sedan dess legat i koma. 3 år efter olyckan konstaterades av ett flertal av varandra oberoende läkare att hennes tillstånd var konstant, det vill säga, de ansåg inte att det fanns någon som helst chans till förändringar eller förbättringar. Sedan dess har Eluanas pappa kämpat hårt för att få genomföra Eluanas önskan om att aldrig behöva bli ett "vårdpaket". I familjen hade man nämligen pratat om detta redan innan Eluana råkade ut för olyckan.
Debatten här i Italien har emellanåt varit väldigt livlig mellan de som är för att man i sådana fall faktiskt "drar ut sladden" och de som anser att ett liv alltid är ett liv, oavsett om det endast är maskiner som ser till att blodet pumpas runt och att lungorna arbetar.

Man räknar med att Eluana kommer att somna in om 5 dagar. Ett schema för hur näringstillförsel och andra livsuppehållande åtgärder gradvis ska dras ner har fastställts av specialiserade läkare.
Frågan om dödshjälp är verkligen ett känsligt ämne, och jag tror aldrig att man kan komma fram till någon generell lagstiftning, men just i det här fallet, när det efter 17 år i koma fortfarande inte finns något som helst hopp om att Eluana ska vakna, tycker jag att det är helt okej. Jag menar, hur länge ska hon hållas vid liv med hjälp av maskiner när det inte finns något som helst medvetande hos henne?
Just i det här fallet är jag glad för hennes pappas skull, som så länge har kämpat för att få ett avslut, för att kunna begrava sin dotter, sörja, och förhoppningsvis kunna gå vidare med sitt liv en vacker dag.

(bilden har jag lånat från www.repubblica.it)