tisdag 10 mars 2009

32 veckor

32 veckor avklarade, 8 kvar....

I fredags var det så dags för kontroll igen. Vi gjorde bara ett snabbt ultraljud, "för att hälsa på bebisen" som gynekologen sa... Vi lyssnade på hjärtljudet och mätte mitt blodtryck. Båda var perfekta. Det gjordes också en liten gynekologisk undersökning för att kontrollera att livmodertappen inte har börjat öppna sig, det hade den inte.
Det är dags för blodprov igen, och därmed den sedvanliga åka-fram-och-tillbaka-och-hit-och-dit-proceduren.... Igår åkte jag till min husläkare för att få remiss på de blodprov som ska tas. Jag åkte dit så att jag kom dit bara en stund innan stängningsdags och hoppades på att det skulle var lite folk kvar vid det laget, men det var fortfarande fullt i väntrummet, så jag lämnade bara min lapp i brevlådan och åker dit och hämtar remissen idag eller imorgon istället...
Sen ska man då till laboratoriet och ta själva blodprovet, sen komma tillbaka några dagar senare för att hämta svaret, och när jag har svaret ska vi beställa ny tid hos gynekologen... Tur att det troligen är sista svängen nu!
Nästa gång hos gynekologen får vi reda på ungefär hur mycket Nicholas väger och ungefär hur lång han är.

Det känns som att magens växande har stannat av en del, det är inte så stor skillnad mot för två veckor sen. Tur det, hur skulle jag annars kunna röra mig? ;o)


11 kommentarer:

  1. härligt att allt är bra.. och du är som vanligt så fin. :-)

    SvaraRadera
  2. :o) Ja du är en snygg-gravidis. ;o)

    SvaraRadera
  3. Det dr fram och tillbaka känner jag till, shit vad frustrerande det är..
    Nu kommer han snart det lilla pyret!!

    Hälsa Peppe och kramar och tankar till dig!

    Linda

    SvaraRadera
  4. Du är så fin i din mage. Ja, de där sista veckorna går såå långsamt, men snart nog är du framme och håller din lilla bebis i famnen.

    SvaraRadera
  5. Magen ser ju jättefin ut! Den här sista tiden kommer säkert att gå jättebra. Och så skönt att du har det värsta avklarat innan sommarhettan börjar.

    /Ingrid

    SvaraRadera
  6. Det är kul att kunna följa andra på resan mot bebbens ankomst! Jag ligger ju några veckor före dig ser jag, och jag upplevde också att magen stod lite stilla under några veckor där, men sen började den växa igen =)

    SvaraRadera
  7. Jösses vilken magge... Hihi... Jag var i vecka 33 när min son kom och jag var nog lika stor då. Tur han kom tidigare... Annars hade han varit upp mot 4 kg sa de. Nu vägde han 2,2 fastän det var 7 v för tidigt.

    vi hörs igen!

    SvaraRadera
  8. Himla tur att du har flexibla arbetstider... ett himla farande verkar det bli.

    Tack för förtroendet : ) (jag fick ju trots allt länken)

    SvaraRadera
  9. Vad trist att du blev tvungen att flytta denna bloggen...

    Det är snart dags för en ny veckorapport va!? Kul att följa med! Fast jag är glad att ha mitt bakom mig. Visst kunde det ha sina mysiga stunder, men tyngden av magen som bara var i vägen de sista månaderna är ingenting jag direkt saknar i efterhand.

    Kram

    SvaraRadera
  10. Tack för att jag får vara med om detta mirakel!

    Nina

    SvaraRadera
  11. Vad tråkigt att hon inte ens lämnade denna blogg ifred!!

    Men du ser sååå fin ut med din mage :) Men alla dessa blodprov, är det ett italienskt påfund eller funkar det så i Sverige också?!

    Kram på dig tjejen

    SvaraRadera