I söndags åkte vi en tur med scootern och hälsade på en vän till Peppe på ett ställe där han odlar allsköns grönsaker, i utkanten av markerna fick jag syn på det här lilla övergivna huset. Bilderna blev sådär, ljuset mitt på dagen är så starkt nu att det blir svårt att få till bilderna som man vill...Mensen har fortfarande inte kommit och nu har det gått 55 dagar... Jag har ingen lust att gå tillbaka till gynekologen efter förra besöket då han sa en massa saker som gjorde mig ganska ledsen, men som sen, med ett samtal till koagulationsjouren i Malmö, visade sig ha sanningshalt NOLL... Tappade en del av förtroendet för honom där... Provsvaren från Reggio Calabria borde komma i nästa vecka, och då måste vi ju ändå åka och träffa "professoressan" i Messina, så jag väntar tills dess istället. Gynekologen gjorde ju ultraljud och sa att allt såg normalt ut...
Livet går på halvfart just nu. Har känt mig ganska deppig i några dagar och har ingen lust eller ork att göra något vettigt alls.
Ps. Om du gillar mina foton
rekommenderar jag ett besök
på min nya fotoblogg
Ps. Om du gillar mina foton
rekommenderar jag ett besök
på min nya fotoblogg
Du ska se att det löser sig vännen... dumma dumma gyn. Hälsa honom/henne att hon/han ska vara snäll... annars kommer jag och min store marockanske man ; )
SvaraRaderaKRAAAAAAAAAAAAAAAAM
Sådär skulle jag vilja ha det. Bo så man kan odla själv och vara mer eller mindre självgående. Men så kommer det till ork, intresse och kunskap, och då faller hela planen pladask, och jag inser att jag får nöja mig med mataffärens utbud...
SvaraRaderaKan ju bara försöka förstå vad du går igenom just nu. Så himla jobbigt för dig. Mina egna problem just nu bleknar i jämförelse och jag önskar jag kunde underlätta för dig.
Vi får väl peppa varandra du och jag!
Kram
Vad trist att du inte har en gynekolog som du har förtroende för.. det är ju ganska viktigt, speciellt i ditt fall.
SvaraRaderaHoppas att du kan få lite svar nästa vecka. Liv på halvfart är ju ingen hit..
Många kramar från Ingela
Tråkigt att vara deppig. Känns inte bra alls.. Hoppas professorskan kan vara till bättre hjälp och ge lite positiva besked snart!
SvaraRaderaHoppas att det löser sig för dig! Tråkigt när man tappar förtroendet för sin gynekolog!
SvaraRaderaDina bilder är förresten helt fantastiska!
Vilket vackert foto och det illustrerar verkligen din sinnesstämning på ett utmärkt sätt. Hoppas att du får de där provsvaren fort och att professoressan kan ge dig lite hjälp och konkreta besked.
SvaraRaderaKram!!!
Hej !!!!
SvaraRaderaja , hoppas ingen gynekolog laser detta......men de kan vara riktiga skitstovlar och dessutom sa totalt inkomepetenta, att de borde odla tulpaner istallet........jag har egen ,svar , bitter erfarenhet av flera stycken,olika......dar jag,dessutom , med en, hade tva javliga graviditeter, som holl pa att sluta riktigt illa bada tva.......nar det inte borde varit sa, utan losningen fanns......kom jag pa senare.....men gynekologen, en kvinnlig,korde pa sin egen religiosa livsfilosofi.....att ar det meningen, sa blir det sa.......
Hoppas allt ordnar upp sig, vannen......och man har ratt att vara deppig, ibland.......du ska se att snart vander det......och det blir nerforsbacke igen......!!
kram,
Monica
hoppas allt blir bra till slut...jag förstår att allt känns jättejobbigt för dig
SvaraRaderaTänker på dej Kram
Bibban
Byt gynekolog om du har möjlighet. Det är endå ingen mening att prata med någon man inte får riktiga svar av..Huset är så sött.Men för min del så räcker allt mitt lilla grönsaksland det ska vattnas o rensas ogräs också.Ja du jag vet inte vad man ska säga som tröst.Men jag tror i alla fall det blir bra till slut..Och nu har varandra, det är viktigt..kram
SvaraRaderaEn otroligt vacker bild! Det kanske är för att den speglar din sinnestämning som gör att den känns så levande...
SvaraRaderaSkönt ändå att du har lust att fotografera och blogga.
Hoppas du får vettiga svar av professoressan så att du känner att du kan lite på henne.
Må så gott!
Kram Ninni
Du skriver helt otroligt bra, tydligt och enkelt om mycket svåra saker.
SvaraRaderaMycket förståeligt att du känner dig nere. Styrkekram! ps. jag tycker massor om dina foton, ska också länka till din fotoblogg!
SvaraRaderaSänder dig en bunt med goda tankar.
SvaraRaderaFörstår att du tappade förstroendet för gynekologen. Hoppas det löser sig på bästa sätt allt det här.
SvaraRaderaAlla ord som försök till tröst känns så små och otillräckliga.
Kram
På tal om gynekologer förresten så har jag träffat på en del idioter också. En sade till mig då jag kom dit för grymt smärtsam mens, "att kvinnor under 30 (vilket jag var då) inte behöver en gynekolog, de skall gå till en barnmorska". (Detta var i Sverige.
SvaraRaderaNu, två operationer senare och en Endo-diagnos, så är jag inte imponerad av den snubben.
Stor mågottkram till dig!
SvaraRaderaKram
Först av allt vilken underbar blog du har, första gången som jag har hittat hit. Förstår din pain......du har rätt att vara hur ledsen och arg som helst, det är bra mycket bättre och nyttigare än att "lägga på locket".....
SvaraRaderaHugs, Helene
Ja, tänk vad okunskap kan ställa till med mycket onödig smärta, både fysiskt och psykiskt... Så fruktansvärt dumt! Förstår att du tappade förtroendet för honom.
SvaraRaderaJag vet att det finns hormoner man kan få för att sparka igång mensen - kanske något att prata med Professoressan om? Efter ett så stort trauma kan den ibland behöva en extra puff för att komma igång.
Ta hand om dig och så hoppas jag att det snart känns lite ljusare.
Stor kram