31 Veckor

Nu har vi väntat i 31 veckor och det känns som att det var i förrgår som det var ungefär ett halvår kvar till beräknat förlossningsdatum och nu är det bara 9 veckor kvar, 64 dagar enligt räknaren...
Tiden går otroligt långsamt just nu samtidigt som det börjar bli lite skräckblandad förtjusning över det hela...
Om bara drygt 2 månader är det meningen att vi ska vara tre, att det ska finnas ett litet, litet knyte här som är helt beroende av oss. Hjälp! :o) Finns det någon snabbkurs man kan gå?
I takt med att veckorna krymper ökar oron över hur relationen med svärmor ska fortlöpa... Hittills har den varit i stort sett smärtfri, hon är inte den som springer ner dörrarna och har inte lagt sig i så värst mycket även om man ofta kan märka att hon tycker att man är lite konstig... Men nu, med det första barnbarnet på väg märker man mer och mer att det kan komma att bli problem. Vi är båda ganska "testa dura" (envisa) och jag vill gärna göra ALLT på mitt sätt. Vissa saker låter jag bara bero, och låter henne hållas, (när jag blir irriterad säger Peppe: säg bara ja, ja, sen när vi är hemma gör vi som vi vill i alla fall) men andra saker är jag stenhård på och tänker inte ge mig ens en millimeter. Det gäller bland annat synen på bilbarnstolar och säkerhet.
Jag fick ju tjata en hel del på Peppe innan det blev av att vi beställde barnvagnen med tillhörande bilbarnstol och sittvagn, att jag tjatade så om det är för att jag vill vara säker på att vi har bilbarnstolen hemma när det är dags, för jag vägrar låta barnet åka ens en meter i bilen utan att sitta fast ordentligt... Vi började nästan gräla om det och jag klargjorde att om det inte finns någon bilbarnstol så blir barnet kvar på sjukhuset!

Förutom en lätt förkylning och det sedvanliga ryggontet och att man blir trött lite fortare så mår jag bara bra och det tror jag att Nicholas gör också, han rör i alla fall på sig ofta, och ibland med en riktigt kraftig rörelse, även om det inte är samma "jordbävningar" som det kunde vara för ett tag sen, han börjar ju få lite ont om plats där inne nu. I den här perioden är det vanligt att barnen vänder på sig så att de hamnar i rätt läge, det vill säga med huvudet ner och fötterna upp, men det tror jag inte Nicholas har gjort ännu, för de flesta rörelserna känner jag på sidorna av magen, om än lite högre upp på ena sidan och lite längre ner på den andra än för någon vecka sedan.. han jobbar kanske på det...