Jag hatar att behöva prata i telefon på italienska. Konstigt egentligen med tanke på hur många timmar jag lätt spenderar med folk över telefon... bara den jag pratar med inte pratar italienska kan jag prata hur länge som helst... Men just på italienska tar det emot, jag drar mig, jag skjuter upp det, försöker få sambon att ringa det där samtalet i mitt ställe...
Idag behövde jag ringa ett sånt där samtal igen... och den här gången drog jag mig mer än vanligt. Det var dags att ringa till läkaren i Messina och boka tid för den första kontrollen. Hon pratar i 120 km/h ungefär. Jag väntade tills Peppe kom hem, tänkte att om jag inte fattar vad hon säger kan jag ju alltid slänga över luren till honom.
Peppe kom hem. Jag gjorde några misslyckade övertalningsförsök (han menade att hon säkert kommer att ställa frågor, och så måste han fråga mig för att kunna svara henne). Tog till slut mod till mig och slog mobilnumret som jag fått.
Avstängd. Ej nåbar.
Tryckte nollan för att få ett sms när numret var nåbart igen. Peppe gick upp för att duscha efter jobbet. Då kom sms:et.
Och jag ringde upp! Alldeles ensam! Det gick jättebra. Hon visste direkt vem jag var och pratade så lugnt och fint så. Frågade hur jag mådde. Avslutade med ett Ciao bella!
På onsdag ska vi på kontroll. Och jag fixade det alldeles själv.
Vad duktig du var som fixade det! :)
SvaraRaderaVad är det för kontroll som ska göras? (Du behöver naturligtvis inte svara på det om du inte vill.)
Den här, som är den första i en lång rad av kontroller är så vitt jag vet bara en "vanlig" efterkontroll för att se att allt läker som det ska...
SvaraRaderaSå kände jag länge här också, visserligen hade jag inte italienska att skylla på, utan engelska. Försökte också övertala maken att ringa för mig många gånger. han var lika mot villig. Nu går det bra. Sällan jag drar mig för det nu, om det inte är något riktigt avancerat, men jag förstår känslan. Har varit där.
SvaraRaderaHurra för dig!
Hoppas det går bra på kontrollen.
Bra gjort !! stärker självkänslan till nästa gång !!! Lycka till på besöket !! ( sitter och drar mig för att boka en tid för cellprov , hrmmm gillar inte att behöva gå dit ...
SvaraRaderajag vet hur det känns , jag hade också engelska-telefon-skräck ett bra tag men nu har jag fått mod att ringa själv!
SvaraRaderaSå bra att du klarade av det där svåra samtalet själv, det måste ha stärkt ditt självförtroende!!
SvaraRaderaSer att ni verkar ha soligt och fint idag. Här är det 8 gr och regn och blåst, brrrr!
Jag förstår dig mycket väl, jag har också telefonskräck och speciellt då det kommer till att prata turkiska med personer som jag inte känner så bra... :S Men vad avslappnad och duktig man känner sig efter att man äntligen har tagit mod till sig och ringt det där samtalet! Det var ju inte alls så farligt som man hade tänkt sig! :) Kort sagt: du kan känna dig riktigt stolt över dig själv!
SvaraRaderaKram!
Modigt!
SvaraRaderaDet tog inte så långt tid för för att vänja mej faktiskt även om det var jobbigt först. Numera skyller jag bara på att jag är foreign om det är nåt jag inte hänger med på. Ibland är det en bra ursäkt. Ofta får man prata med nån från skottland eller Indien och de är inte lätta att förstå alls.. Då blir det mycket "sorry?"..
Hoppas undersökningen går bra..
Vad skönt att du fixade det själv. Jag vet hur det är för jag är precis likadan själv. "Snäääälla maken!!" Brukar det låta när jag inte vill utsätta mig för telefonmissförstånd. Men jag har faktiskt blivit bättre och ringer nästan alltid själv nuförtiden.
SvaraRaderaBra gjort! Visst är det en skön känsla sen när man gjort nåt som tagit emot, och som man bävat lite för innan.
SvaraRadera