Vilse i sjukhuskorridorerna...

(bild lånad från http://www3.unict.it/)

Idag har vi spenderat halva dagen på sjukhuset i Messina igen. Vi åkte hemifrån vid halv nio på morgonen och var hemma igen vid ett. Först skulle det tas blodprov på fastande mage, alltså ingen frukost innan avfärd. När vi väl hittat rätt ställe (det är ett stoooort sjukhus, de har en egen buss som går runt, runt mellan alla byggnader) tog det ganska lång tid innan det blev min tur att registreras. Det var massor av folk och bara en lucka öppen. Innanför luckan satt det två damer, så man fick stå där och trängas med en annan patient... Dessutom var den där lilla grunkan där man tar nummerlappar trasig, så alla nya som kom in fick tränga sig fram till luckan också för att be om en nummerlapp. Hyfsat rörigt alltså, på typiskt sicilianskt manér...
När det väl var min tur fick jag först och främst reda på att 3 av alla de prover som skulle tas inte görs där, men var man kunde vända sig för att få gjort dem var det ingen som visste, sen var det ett prov som inte var gratis, så vi blev skickade till en annan byggnad för att betala för det.

Det var bara cirka 30 nummer före oss i den kön... tjohoo... Jag bestämde mig för att leta reda på en toalett under tiden. Jag såg en skylt som jag följde, gick ner för en trappa.. och hamnade i kulverterna.... Gick lite hit och dit för att hitta de jädrans toaletterna (de är inte världsbäst på att skylta om man säger så..). Till slut fick jag syn på en städerska, som var snäll nog att följa med mig till närmsta toa, som var på en annan våning! När jag var klar insåg jag att jag snurrat runt så mycket att jag inte hade en aning om åt vilket håll jag skulle gå för att komma tillbaka till utgångspunkten, eller ens om jag befann mig på rätt våning! Nåja.. en liten promenad skadar ju aldrig, eller hur? ;o)

Medans vi stod där och väntade fick jag syn på en bekant till oss, Enrico. Att han är läkare visste vi, men inte att han jobbar just på det här sjukhuset. Han visste vad som hänt och undrade vad vi gjorde där. Peppe berättade att vi först skulle ta blodprov och att vi sedan hade tid hos en gynekolog kl 16.00... Det tyckte Enrico var länge att behöva vänta, frågade vilken gynekolog det var och sa: -Ja, men honom känner jag, ge mig en halvtimme så ska jag se om jag inte kan fixa så att ni får komma tidigare!
Han ringde igen medans vi var tillbaka i laboratoriet och väntade på vår tur och sa att gynekologen väntade på oss när vi var klara med blodproven! På så sätt slapp vi åka till Messina två gånger idag!
Han som skulle ta blodproven var inte något proffs... Okej då, jag är svår att ta blodprov på, det är svårt att hitta venerna och när de väl hittar de slutar det oftast komma blod när halva röret är fyllt... och inte blev det bättre av att jag såg att han tog fram inte mindre än ÅTTA såna där rör... Venerna sprang och gömde sig direkt! Till slut fick han sticka i handen. Inte särskilt behagligt, men på ett sätt bättre, det slutar sällan rinna till där, så han fick i alla fall sina åtta rör fyllda...
Klockan hann bli nästan elva innan vi var klara och då var jag mer eller mindre svimfärdig av hunger! Det fick bli en snabbis till kaffebaren innan vi sökte upp gynekologen. En äldre, mycket allvarlig man var det.. Nåja, så vitt man kan se på ultraljud så är i alla fall allt som det ska... Alltid något...