fredag 3 juli 2009

Nedslående besök hos gynekologen

Igår var vi hos gynekologen här i byn för en undersökning. Jag har haft mens 2 gånger men den tredje vill inte komma, och jag kan INTE vara gravid... Så jag ville kolla upp så att det inte var något konstigt. Han tyckte det såg okej ut och trodde att mensen nog kommer inom en vecka. Har den inte kommit om 2 veckor ska jag gå dit igen...
Det var första gången vi träffade gynekologen sedan vi fick reda på att jag har trombofili. Han fick titta på provresultaten och obduktionsrapporten och vi pratade ganska länge om vad som hänt och om framtiden.

Gynekologen är inte alls lika positiv som "professoressan"...
Han säger att om jag skulle bli gravid och det är en pojke så finns det alltid en risk att samma sak händer igen. Flickor kan bli så kallade "friska bärare" av sjukdomen, men det är väldigt sällan de utvecklar sjukdomen.
Medicinering minskar riskerna, men tar inte bort dem helt. Dessutom sa han att det är inte bara under graviditeten som barnet (om det är en pojke) kan få en propp, risken finns under hela livet även med medicinering.
Under sådana omständigheter är varken jag eller Peppe intresserade av att försöka igen. Ingen av oss orkar ta den risken...

När provsvaren från Reggio Calabria kommer får vi prata ordentligt med "professoressan" om det här och se vad hon säger...

13 kommentarer:

  1. Jag tycker så synd om dig. Det är det ena efter det andra.
    Hoppas att ni får ett bra samtal med professorskan. Och därefter kan ni sitta ner och ta ett beslut om hur ni vill göra.
    Tänker på er båda.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna för att ni ska kunna få ett lite mer glädjande besked nästa gång. Jag har läst att man vid speciella tillfällen (som t.ex. ärftliga sjukdomar), kan få hjälp att förutbestämma barnets kön. Detta för att undvika just sådant som ni skulle kunna råka ut för.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Segsliten: Jag nämnde det lite försiktigt, men han ruskade bara på huvudet...
    Egentligen är jag emot selektivitet, men i sådana fall som i detta där det finns risk för att barnet (eller till och med mamman) dör tycker jag inte att det är något fel...

    SvaraRadera
  4. Sorry att stör här. Sökte på citroner och "ramlade" in här. ser att du har samma problem som en tjej jag brukar läsa bloggen hos. Kanska kan ni utbyta lite tankar och erfarenhet. här är en länk till henne.
    http://lifeisgood.webblogg.se/category/orsaker-till-missfall.html

    Lycka till
    Milla

    SvaraRadera
  5. Tufft att höra. Hoppas professorskan kan ge andra besked. Det ena efter det andra.. tråkigt. kram

    SvaraRadera
  6. Jag blev så ledsen när jag läste rubriken på ditt inlägg, för jag vet ju hur gärna ni vill ha barn.

    Hoppas att professoressan kan ge positivare besked, men jag förstår mer än väl om ni ger upp och inte vill ta risken, det gäller ju faktiskt ditt liv också.

    Många varma kramar till dig! /Ingrid

    SvaraRadera
  7. Har läst några sidor på din blogg - du ger en så stark bild av dig själv, trots de oerhört tragiska turerna orkar du ändå vidare, känns som om där finns en kämparanda. Jag hoppas att ni ska få ert barn - i någon form (adoption?) - utan ytterligare kamper och sorger. Är det era fina hästar på dina foton? kram, Ulla

    SvaraRadera
  8. Jemayá - Tack för omtanken!
    Hästarna tillhör ägaren av citronodlingen som vi bor på. Det är väldigt praktiskt att kunna njuta av de utan att behöva tänka på skötseln ;o)

    SvaraRadera
  9. Nämen usch så tråkigt!!!!!!!!!!!!!
    Skickar en bamsekram!!!!!

    SvaraRadera
  10. Jag tror ni en dag kommer att ha ert hett efterlängtade barn. Miracel sker och varje barn är ett mirakel.Och då menar jag det inte alltid behöver vara ens biologiska barn.Ni har en del att fundera på framöver. Jag tror också det är viktigt att rådgöra med flera experter för de kan ha olika åsikter och kunskap.Men nu är det viktigaste att ta hand om dig själv och läka i både kropp och själ.Själen kommer alltid att ha ett ärr, men på ett vis är det också ett minne av den lilla.Kram..

    SvaraRadera
  11. Oj, men nej. Hoppas ni får reda ut detta ordentligt och få veta vad som verkligen gäller. Så tråkigt. Stor kram

    SvaraRadera
  12. Fy, vilka jobbiga och tunga saker att få reda på. :o(
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  13. Men åh vad jobbigt!
    Många många kramar till er!!

    SvaraRadera