Igår ringde jag till koalugationsjouren i Malmö för att försöka få lite klarhet i saker och ting.Damen jag pratade med sa att trombofili inte på något sätt är könsbundet, som gynekologen sa. Hon sa också att med de värden jag har på proverna som redan är tagna är det inte alls säkert att jag har trombofili, det får proven som jag gjorde i Reggio Calabria utvisa. (Svaren bör komma i slutet av den här månaden). Hon sa att de får många remisser varje vecka, men att det är sällan som orsaken till sena missfall verkligen är trombofili...
Om orsaken inte är trombofili är vi tillbaka på ruta noll igen...
På frågorna huruvida risken försvinner med medicinering eller "bara" minskar ville hon inte svara innan vi har resultaten från Reggio Calabria.
I vilket fall som helst så litar jag mer på jouren i Malmö än på gynekologen som ju inte direkt är någon expert på just det här området.
Åh vad jobbigt när man inte vet något säkert och får olika budskap. Hoppas du ska få klarhet i det snart.
SvaraRaderaBamsekram
Jag hoppas verkligen att ni snart får svar på allt och kan bestämma vilken väg ni kan gå.
SvaraRaderaKram!
Det förstår jag oh det gör du rätt i. Måste vara extra svårt att bo utomlands i sådana här situationer. kram!
SvaraRaderaVa jobbigt att aldrig få klara besked..måste kännas tröstlöst ibland..
SvaraRaderaKram Bibban
Usch, vilken röra igen. Jag hoppas att det reder ut sig snart det här.
SvaraRaderaKram
Jobbigt när man får olika besked från olika håll. Jag har varit med om detta med min magåkomma. Man blir förvirrad. Vet inte vilket ben man skall stå på.
SvaraRaderaVad jobbigt det måste vara då du får olika svar. Hoppas att det snart reder ut sig.
SvaraRaderaJaha, men vad jobbigt. Hoppas ni snart får veta hur det ligger till i alla fall. Stor kram
SvaraRaderaFy vad jobbigt att kastas mellan hopp och förtvivlan så där. Jag skulle också lita mer på koagulationsjouren, av två anledningar; dels är de ju faktiskt experter på just koagulationsrubbningar och dels är risken för språkliga och kulturella krockar betydligt mindre. Har tänkt skriva det förut, men det kanske är läge att åka till Sverige och bli utredd?
SvaraRaderaMånga många kramar till dig
Jag hoppas verkligen att ni kan få svar på alla era frågor då provsvaren kommer.
SvaraRaderaSkönt att du kan ringa till Malmö och få rådgivning från dem. När det kommer till medicinska tremer kan de ju vara nog så krångliga att förstå på modersmålet. Dessutom kanske det är lättare att ställa frågor.
Hoppas att allt löser sig till det bästa. Bara ni får svar, för ovisshet är värre än något annat.
Stor kram
Det gjorde du rätt i. Det är ju mycket enklare att prata med dem på sitt eget språk. Hoppas det blir nån ordning på det där snart..
SvaraRaderaAtt få prata med en riktig specialist i de här fallen är det absolut bästa! =) Jag har haft en del med koagulationsmottagningen (inte i malmö men på annat universitetssjukhus) och experterna där att göra i och med att mina barn har en blödningsdefekt som gör att de blöder mer än normalt och de har alltid varit tillmötesgående och mycket noga med att besvara allehanda frågor jag har haft.
SvaraRaderaVore det möjligt att få hjälp av något sjukhus i Sverige? Kan de få alla dina provsvar och ha läkarbesök per telefon?
Det är det tuffaste... att inte veta. Hoppas du får raka besked snart, och även om det är tråkiga besked, så vet du iaf vad du har att ställa dig till. Eller hur!
SvaraRaderaKram
Men vad länge sedan jag var här hos dig...bloggandet har kommit lite i skymundan här i Sverige. Men vad jobbigt det verkar när ni inte kan få ett klart och entydigt besked! Oavsett vad svaret blir så vill man ju vara säker på att det verkligen är så.
SvaraRaderaVilka fina bilder! Fölen är ju sååå gulliga!
Må så gott!
Kramar Ninni
Hej!
SvaraRaderaJag hamnade hit på din blogg via tävlingen du har just nu och började läsa lite om vad du gått igenom med dina änglabarn. Själv är jag änglaförälder till lilla Theo född -06. Han hade diagnosen trisomi 13 (ett allvarligt kromosomfel) och dog efter två dagar. Därför känner jag mycket sympati med dig och hoppas att du ännu skall kunna få ett syskon till dina änglar. Själv har jag lyckan att ha två underbara flickor i livet, men saknaden efter ett barn man mist går aldrig över... det vet du säkert!
Är lite avundsjuk på dig som har förmånen att få bo på en citronodling!
-Kramar Monica-