onsdag 21 september 2011

En vanlig dag på sjukhuset....

Jag är sedan i lördags inlagd på sjukhus i Catania, men jag ska ta alltihop från början...

Efter senaste besöket hos gynekologen kändes det inte så värst tryggt med att vi skulle vänta 3 veckor tills nästa ultraljud efter det jag läst om TTTS (twin to twin transfusion syndrome) så jag kontaktade det enda centret här i Italien som gör ingreppet som kan rädda barnen. Jag ringde dit och fick direkt prata med en barnmorska som ville att jag skulle skicka alla uppgifter från senaste ultraljudet tillsammans med bilderna.
Samma eftermiddag fick jag svar där hon skriver att hon tycker att jag ska kontakta en läkare här i Catania för ett andra utlåtande och för ytterliga undersökningar som inte hade gjorts tidigare för att vara mer säkra på om det verkligen är TTTS innan jag börjar fundera på en resa upp till Milano. Jag fick till och med mobilnumret till läkaren.

Jag ringde direkt (torsdag eftermiddag) och fick tid lördag kl 10 på gyn-avdelningen på sjukhuset Cannizzaro i Catania. Vi fick vänta ganska länge men när det väl var vår tur bad han om ursäkt att han låtit oss vänta, men eftersom det är ett ganska speciellt fall så ville han ta oss sist, för att inte känna sig stressad av att det var kö utanför.

Vi var där inne i 2 timmar, varav nästan 1 timme var ultraljudsundersökning, han kontrollerade verkligen ALLT. Sedan satte vi oss vid skrivbordet och han förklarade massor av saker väldigt ingående, ritade teckningar och kollade hela tiden så att vi hade förstått.
Han tror inte att det är TTTS eftersom vissa viktiga symptom inte finns (som att det ena barnet i så fall skulle haft flera liter mer fostervätstka), vilket i och för sig är bra, men situationen är fortfarande allvarlig eftersom Matilde ger all näring till Klara kort sagt.

Läkaren ville lägga in mig direkt för att hålla situationen under kontroll. Om jag förstod det rätt så är det ungefär såhär:
Det viktiga är balansen mellan antalet veckor och risken för flickornas hälsa. Ju fler veckor man kan ha kvar dom i magen utan att risken för flickorna ökar desto bättre.
Han sa att om vi kan hålla dom 2 veckor till så är det bra, om vi kan hålla dom 4 veckor till är det ännu bättre.
Jag kommer alltså antagligen att vara kvar här på sjukhuset tills jag inte är gravid längre, och vi förhoppningsvis har blivit minst en, helst 2 till i familjen.

Nu har dom precis varit här och lyssnat av hjärtljuden och båda har bra rytm än så länge. Jag antar att det ska göras ett ultraljud nu i dagarna också för att kolla hjärtan, tillväxt och så vidare.

Dagarna är går ändå någorlunda fort. Jag ligger på ett rum för 3 och oftast är det nyblivna mammor som ligger här. Det händer något mest hela tiden under dagtid och mellan kl 15-17 är det besökstid.
Det är kvällarna som är långsamma och man får inte mycket sömn på nätterna när man är omgiven av nyfödingar på alla håll och kanter...

Kl 5:30 Nattgänget kommer och kollar blodtryck och febertemperatur

Kl 8.00 Frukost ( en kopp te och några torra skorpor med marmelad)

8.30 Läkarna går ronden

Under förmiddagen: Jag får två sprutor, dels den jag alltid har tagit dels den som ska göra så att flickornas lungor utvecklas fortare fall det skulle bli så att dom måste födas tidigt. Hjärtljuden kontrolleras.

13:00 Lunch

15-17 Besökstid

19.00 Middag

20 kommentarer:

  1. Känns tryggt att du ligger kvar där tycker jag. Så skönt att du har fått en grundlig undersökning! Tack för att du hör av dig. Hoppas du blir "immun" mot barnskriken och får sova lite också :)

    SvaraRadera
  2. Förstår att det kan vara lite segt att få tiden att gå - men jag antar att både du och tjejerna mår bättre av att vara på sjukhuset där de kan hålla bättre kontroll på utvecklingen. Hoppas ni får ytterligare några lugna veckor innan det är dags! Ta hand om dig vännen. Kramar

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att de har ordentlig koll på er nu. Jag fortsätter att hålla tummarna och tror på det bästa.
    Kram.

    SvaraRadera
  4. Skönt att du inte är hemma ensam utan på sjukhus...Kram!

    SvaraRadera
  5. Håller med Renathe, det känns tryggt att veta att du ligger inlagd nu och att de håller stenkoll på dig och tvillingarna. Förstår att det kan bli långsamt men det är förmodligen bättre än att gå hemma och oroa sig. Hoppas att tiden går fort ändå och att flickorna kan ligga i magen så länge som möjligt! Kramar!!!!

    SvaraRadera
  6. Det känns bra att du verkar ha fått träffa en vettig läkare och att de håller dig under uppsikt. Håller alla tummar och tår för att det ska gå bra det här! Kram!

    SvaraRadera
  7. Hej! Jag är vän till Sandbarnet och har börjat följa din blogg genom henne. Nu när jag ser att du blivit inlagd (antagligen och förhoppningsvis fram till förlossningen) tänkte jag passa på att kommentera att jag också blev inlagd i vecka 29 för att vattnet gick och min lille gosse ville komma ut... Tack och lov lyckades läkarna stoppa honom och hålla kvar honom till vecka 32 då han föddes, 8 veckor för tidigt och som en liten fågelunge. Detta hände dock i Sverige, och jag var väldigt lättad över detta eftersom jag egentligen är bosatt i Spanien och där hade de utan att blinka valt att snitta mig redan i vecka 29 och då hade allt nog sett ganska annorlunda ut i dagsläget. Ja, ja, ville bara säga att jag är glad att du är där du är, för det känns så mycket tryggare att vara i läkarnas händer (så upplevde i alla fall jag det). Sedan är det ju lite segt att ligga där, jag tror jag såg alla filmer som går att se under den där månaden :-) Önskar dig all lycka!!
    Soliga hälsningar från södra Spanien

    SvaraRadera
  8. Jag förstår att det måste vara urtråkigt att vara där, men va' skönt det känns att du äntligen landat hos en vettig läkare som verkar både klok & handlingskraftig!

    Tänker på er varenda dag! (((kramar)))

    SvaraRadera
  9. Vilka turer du går igenom nu.
    Jag får nästan hjärtsnörp var gång du uppdaterar härinne.
    Tycker också det är tryggt att du är under observation.
    Försök att "bara vara" i allt detta.

    Skickar en varm kram från Skåneland.


    /Marie

    SvaraRadera
  10. Jajisses, ingen kan ju i alla fall säga att du har en lugn gaviditet. Vilken berg- och dalbana ni tvingats in i med olika undersökingar och besked hela tiden. Skönt att du blivit inlagd och att de har koll på allt nu. Hoppas att dagarna går fort och att flickorna kan stanna kvar där inne de där fyra veckorna. Kram!

    SvaraRadera
  11. Jag hoppas verkligen att allt går som det ska och att du kan behålla barnen i magen så länge som behövs för att de ska kunna klara en förlossning.
    Även om det är långtråkigt, så måste det väl kännas ganska tryggt att vara under ständig observation.
    Varma kramar!

    SvaraRadera
  12. Skönt att höra att du är i läkarnas händer. Tänker på dig.

    SvaraRadera
  13. Förstår att det kanske inte är så roligt att ligga på sjukhus men det är ju bra att du är där om det kan bli komplikationer.

    Tänker på dig varje dag och hoppas att allt går bra!

    Kram

    SvaraRadera
  14. Skönt att du är i goda händer även om det kanske blir lite långtråkigt.

    Tänker på dig.

    Kram

    SvaraRadera
  15. Säger som några av de andra sagt, att det verkar vara tryggt och bra att du är inlagd och blir väl omhändertagen.

    Jag tillhör också gruppen "riskmammor". Födde min son i 29:de veckan och med dottern var jag inlagd i tre veckor i den mest kritiska perioden. Hon föddes vecka 36. Det gick bra bägge gångerna och jag hoppas verkligen att det gör det för er också.

    SvaraRadera
  16. Hej Gumman,
    Vad skönt att höra att någon äntligen gör något riktigt bra dvs lägger in dig så du får full uppsikt. Att dagarna/kvällarna kan gå sakta förstår jag men vad gör man inte för de små liven :)

    Stor kram från ett kallt men härligt höst Sverige

    SvaraRadera
  17. äntligen tar de ordentligt hand om er! Var rädd om dig!! Kram från Rom!

    SvaraRadera
  18. Kan bara skriva att jag tänker på er och hoppas på det allra bästa.
    skönt för dig och vara riktigt omhändertagen!
    Kramar!

    SvaraRadera
  19. Hej Helena, kära du.. Jag önskar av hela mitt hjärta att detta skall gå bra.
    Många tankar och stor, stor önskan att det blir bra detta.<3
    /Jenny i Alaska

    SvaraRadera