hemma igen

Sent igår eftermiddag var vi äntligen hemma igen. Trötta såklart, men jag känner mig mycket mindre sliten än efter en vistelse på neuro...  Personalen på reumatologen kommer från en annan planet än personalen på neuro...
Det första jag tänkte på var att här var personalen verkligen närvarande. Både sköterskor och läkare. Alla var vänliga, sköterskorna kontrollerade barnens vitala värden 3 gånger om dagen. På neuro gör dom inte det alls... Läkarna kom förbi minst en gång om dagen, även om dom inte hade någon ny information. På neuro har det hänt att vi varit där i 3 dagar utan att en enda kontroll gjorts och utan att vi sett röken av en enda läkare (eller sköterska för den delen...)

Dom andra mammorna och barnen var också trevliga. Clara har haft roligt och mammorna hjälptes åt med barnen och på kvällarna beställde vi pizza och åt tillsammans (sjukhusmaten var om möjligt ännu sämre nu än förra gången vi var inlagda).

Så jo, det var rätt okej, även om man ändå blir väldigt trött, man kan ju inte slappna av på samma sätt som hemma, och Clara har jättesvårt för att vila ordentligt...

Det har  tagits blodprov 2 gånger och vi har lämnat urinprov. Det har gjorts ett nytt ultraljud på knän och fotleder och vi var även på en ögonkontroll.

Vätskan i vänster knä och båda fotlederna är fortfarande där, plus att nu finns det även lite vätska i det högra knäet. Vi vet ännu inte vad det beror på. Ultraljudsbilderna visar ju att det är någon slags inflammation, men alla blodprover är negativa (några blodprover hade inte kommit tillbaka ännu igår).
Nu ska Clara äta anti inflamatorisk medicin ett tag. Om två veckor ska vi ta nytt blodprov och lämna urin och sen den 11 juli ska vi träffa läkaren igen.
Då får vi se om det blivit något bättre och hur vi ska gå vidare.

Besök på sjukhuset

"Vår" byggnad på sjukhuset i Messina.

Häromdagen var vi på läkarbesök på neuropediatriska avdelningen i Messina. Inga undersökningar den här gången eftersom vi nyligen gjort dom i Genova. Först fick vi (som vanligt) prata med en av läkarstudenterna som ställde dom vanliga frågorna om vad som hänt sedan sist. Om Clara har haft några anfall, om dom gjort några framsteg i motorik och tal och så vidare...
Hon var inte så trevlig... när vi kom in fick vi vänta en stund tills hon pillat klart på sin telefon... och när jag läser igenom journalanteckningarna inser jag dessutom att hon inte var särskilt bra på att lyssna...
Hon har skrivit att Matilde tar melatonin för att somna sedan 2 dagar tillbaka, när jag i själva verket sa att hon får såna droppar dom kvällar vi ser att hon är för uppe i varv för att lyckas slappna av och somna...
Hon glömde skriva in att vi med vår ordinarie neuroläkare kom överens om att vi ska ändra hennes terapi från 3 ggr/vecka fysioterapi och 1 ggr/vecka logopedi till 2 ggr fysio och 2 ggr logopedi, eftersom hon har större behov av logopedi och dessutom gör en hel del finmotoriska övningar på dagis.

När hon skrev Claras papper tror jag att hon bara kopierade Matildes och ändrade det som inte stämmer in på Clara, men att hon glömde ta bort en sak... Det står nämligen att Clara har tendenser till ADHD, vilket vi inte pratade om över huvudtaget...

Nu måste jag ringa vår läkare på tisdag (röd dag här i Italien på måndag) och be henne fixa ett nytt papper där det står om ändringarna med terapin för Matilde, annars får jag aldrig igenom det på centret.
Både Matildes logoped och hennes fysioterapuet är överens om att det är en bra ide, men har vi inte skriftligt på det från neuro så kan centret ändå inte göra något för att ändra det...

Suck och pust, alltid är det något....

Det blir alltmer uppenbart...

Ju längre vi kommer i utredningarna på barnen, desto mer uppenbart blir det... och igår insåg jag det väl för första gången med full kraft...
Om tjejerna hade fått födas en vecka tidigare, eller kanske till och med bara 3-4 dagar tidigare än vad dom gjorde, så hade Matilde inte haft några missbildningar alls, och Claras problem hade med största sannolikhet varit mycket mindre...

Det känns jävligt surt med tanke på att jag faktiskt var inlagd dom sista 6 veckorna just för att hålla ordentlig koll på barnens mående och kunna "plocka ut" dom innan det blev farligt för dom...

Vi har bestämt oss

Vi åker till Genova imorgon, trots att Clara är ganska förkyld. Hon har ingen feber och kommer troligen att vara frisk innan måndag då magnetröntgen är inbokad.  Skulle hon inte vara tillräckligt bra för att bli nersövd kan vi ändå göra dom andra undersökningarna som ska göras och det går antagligen att klämma in henne en annan dag under veckan istället.
Om vi inte åker kan det dröja upp till 9 månader innan det finns tid för båda två samtidigt igen, så vi åker i alla fall så får det bära eller brista.

Om ni vill följa resan lite närmare så kan ni gå in och  gilla tjejernas sida på facebook, där kommer jag antagligen att uppdatera lite oftare än här.

Ni får antagligen inte så mycket besök av mig medans vi är borta, så ni får försöka sköta er och inte hitta på en massa bus ;)

Kanske får komma hem idag

Igår kväll när jag var och hälsade på på sjukhuset var Clara mycket piggare än vad hon var på morgonen. Hon åt 4-5 teskedar barnmat och ville ha mer, men vi tog det lugnt och gav henne några skedar en gång i halvtimmen hela eftermiddagen. Vid sista samtalet med maken igår kväll innan läggdags hade hon varken kräkts eller bajsat, så det verkar som att det värsta är över nu. Läkaren sa att dom ska ta ett nytt blodprov idag på morgonen och om allt är okej får hon troligen komma hem.

Igår kände jag mig verkligen som en skottspole... Lämnade Matilde på dagis, åkte och handlade lite till Clara och Peppe, upp till sjukhuset, sen iväg och hämta Matilde på dagis och ta henne till logopeden, sen tillbaka till dagis, hem en stund och äta lite, sen hämta Matilde på dagis... Efter att hon ätit vilade vi en stund och sen for jag iväg till sjukhuset igen för att byta av Peppe så att han kunde åka hem och duscha (nej, det finns ingen dusch på barnavdelningen på vårt sjukhus). Sen hem igen och duscha Matilde och sen fixa middag... Puh...

Fortsatt dålig och första föräldramötet

Clara är kvar på sjukhuset och kommer antagligen vara kvar minst en dag till. Hela dagen igår gick utan varken kräk eller diarre, men på kvällen kom det båda vägarna.... Trots ungefär ett dygn med dropp så var hon redan innan fortfarande väldigt svag.
Blodproverna som togs igår morse visar inget annat än lågt blodsocker.

Igår var jag på det första föräldramötet. Vi hade fått brev innan med tiderna. Det skulle börja 16.30 och avslutas kl 19.30
I båda klasserna var det otroligt låg närvaro. Bara 5-6 föräldrar. Inget annat avhandlades än vem som ska röstas fram som klassförälder. I Matildes klass föll den lotten på mig. Av dom 5 närvarande mammorna var vi bara två föräldrar till dom små barnen, och man tyckte inte att det var lönt att välja en mamma till en femåring eftersom dom försvinner till lågstadiet nästa år...
Den andra mamman tvärvägrade...

Röstningen tas väldigt seriöst här. Det fanns röstlängder, röstkort och små urnor i papp utskickade från skolkontoret. Det måste finnas 3 föräldrar på plats som övervakare... Alla andra mammor hade en massa viktiga saker för sig så att dom var tvungna att åka iväg så fort dom röstat, utom jag då... och 2 lärare som har barn i dom andra klasserna...
Så där satt jag kvar till halv åtta tillsammans med några lärare... Många föräldrar kom senare, röstade och försvann...

Själv tycker jag att det är en viktig del i min roll som förälder att försöka vara så delaktig som möjligt i barnens skolgång, men det tycker tydligen inte så många andra...

Fortfarande på sjukhuset...

Det var meningen att Skorpan skulle få komma hem i lördags, men så fick hon en liten febertopp och då behöll dom henne. Troligen får hon komma hem idag men jag antar att det blir ganska sent (hittills har läkaren gått ronden framåt elva-snåret) innan allt är klart så det blir troligen att vi åker till specialistavdelningen i stan imorgon istället...
Vi har inte fått tag i hennes behandlande läkare ännu, men hon skulle troligen vara tillbaka på jobbet idag, så jag hoppas att vi får till ett samtal och får höra vad hon säger.

Journalerna från sjukhusvistelsen

Igår fick vi äntligen journalerna från sjukhusvistelsen i april. Jag trodde minst det skulle vara en mindre bok, eftersom det tog sån tid, men det var bara 2 blad per barn.

Idag tog jag med mig dokumenten till gymnastiken. Dom vill gärna ha allting i sina egna journaler, så att deras läkare vet vad som händer och hur läget är.

Jag visade dom för läkaren och vi satt och pratade en stund och hon förklarade en del av det som man kommit fram till på sjukhuset. 

Förmodligen beror Loppans skador på en mix av missbildning under dom första 3 månaderna av graviditeten och syrebrist vid födseln. Jag minns nu att läkarna på sjukhuset där tjejerna föddes sa att dom var rädda att hon lidit av syrebrist vid förlossningen, men det hade jag nog glömt bort lite...

Vi pratade lite om vad det kan ha berott på, att dom här missbildningarna uppstod. Jag  vet att överläkaren på sjukhuset undersöker det, och hennes misstankar riktar sig mot mobilmaster... Vi har 2 st ganska nära hemmet...  Fick reda på att det finns 4 andra fall här i närheten och det är ju ganska underligt med tanke på att det är en ganska ovanlig åkomma... 

På sätt och vis spelar det ju ingen roll, för det är som det är och det går inte att göra något åt, men å andra sidan, om det är 4 familjer som drabbats inom ett visst område så är det väl ganska troligt att det beror på något som finns i vår närmiljö.... Vi får helt enkelt vänta och se vad framtiden utvisar...
Nu i juni har vi återbesök och då kommer vi väl att prata mer om det här. Då har förhoppningsvis svaren på den genetiska utredningen kommit också.

Programmerad sjukhusvistelse

Den andra april blev vi allihop inlagda på Neuropsicologia Infantile på Policlinico di Messina. Det hade varit bokat sedan årskiftet för att göra en del kontroller, bland annat magnetröntgen.

När vi kom dit på morgonen visade det sig att det inte fanns några lediga barnsängar. Det slutade med att faster och farbror fick komma på kvällen med resesängen som står hemma hos farmor och en av lekhagarna hemifrån...
Första dagen togs en del blodprover och man kontrollerade deras hjärtan eftersom barnen oftast måste sövas för att göra magnetröntgen.
Clara var jätteduktig när vi tog blodprover och grät bara under själva sticket. Matilde däremot, som är mindre van vid nålstick, grät hysteriskt i en halvtimme efteråt.

Andra dagen var det så dags för magnetröntgen. Vi blev skjutsade i bil (utan barnstolar såklart) till en annan byggnad. Där fick barnen lugnande droppar och vi fick komma in i ett mörkt rum för att försöka få dom att somna. Matilde somnade efter en stund och eftersom hon inte var sövd fick jag åka med henne in i den stora maskinen. Jag fick med mig en larmknapp att trycka på ifall hon skulle vakna, men det gjorde hon inte trots ett himla oväsen därinne.

Clara hade ingen lust alls att sova. Efter ett tag fick hon fler droppar men till slut så bestämde man sig för att söva henne lite lätt ändå. Så fort hon somnade tog dom bort masken och körde in henne i maskinen, men när den satte igång att väsnas vaknade hon såklart, så hon fick komma ut igen och andas lite mer i masken. Andra gången hon åkte in gick syrehalten ner till 80, så fort ut igen och på med syrgasmask en stund... Till slut gick det bra i alla fall.

På eftermiddagen den 3:e dagen fick vi åka hem igen. Claras undersökningar visade inga förändringar, vilket är bra. Matilde hade inte gjort magnetröntgen innan utan bara undersökningar med ultraljud vilket inte är så exakt. Vid senaste ultraljudsundersökningen sa man att Matildes corpo calloso var lite lätt ihopklämd, men nu med tydligare bilder från magnetröntgen såg man att den är mycket, mycket smal och liten. Med andra ord sämre än vad vi tidigare trodde, men å andra sidan förändrar det ingenting. Vi har bara en tydligare och klarare bild av hur läget är.

Om en vecka?

Idag var det dags för "flussometria" igen. Det är en undersökning med ultraljud där dom kollar bebisarnas hjärtan och blodflöden, och då framför allt Matildes eftersom hennes hjärta jobbar hårdare.

Förra veckan pratades det om ytterligare 3, kanske till och med 4 veckor i magen men idag hade den tiden förkortats avsevärt, för doktorn sa:

-Jag hoppas att vi inte behöver ta ut dom ännu på en vecka/10 dagar.

Vilket jag uppfattar som att det inte är riktigt så stabilt som det varit längre, och att det finns risk att vi blir föräldrar lite när som helst nu.....

Sen kan man aldrig riktigt veta, det gäller ju alltid den där balansen mellan antalet veckor och risken att ha kvar dom i magen, men just nu såg det tydligen ut som att det närmar sig lite fortare än vad han hade tänkt och hoppats på.

Nåja, den som lever får se....

Om en vecka?

Idag var det dags för "flussometria" igen. Det är en undersökning med ultraljud där dom kollar bebisarnas hjärtan och blodflöden, och då framför allt Matildes eftersom hennes hjärta jobbar hårdare.

Förra veckan pratades det om ytterligare 3, kanske till och med 4 veckor i magen men idag hade den tiden förkortats avsevärt, för doktorn sa:

-Jag hoppas att vi inte behöver ta ut dom ännu på en vecka/10 dagar.

Vilket jag uppfattar som att det inte är riktigt så stabilt som det varit längre, och att det finns risk att vi blir föräldrar lite när som helst nu.....

Sen kan man aldrig riktigt veta, det gäller ju alltid den där balansen mellan antalet veckor och risken att ha kvar dom i magen, men just nu såg det tydligen ut som att det närmar sig lite fortare än vad han hade tänkt och hoppats på.

Nåja, den som lever får se....

Inte ett gram...

Igår var det dags för ultraljud igen och det var inte så upplyftande... Klara har vuxit ungefär 300 gram igen så nu väger hon 1 kg och 800 gram. Matilde däremot har inte gått upp ett endaste gram på 2 veckor och väger fortfarande 900 gram, nästan 1 kg mindre.

Det finns inget man kan göra mer än att hoppas att situationen inte försämras ytterligare inom dom närmaste 3 veckorna eftersom det skulle vara väldigt riskfyllt att tvingas ta ut dom just nu. Imorgon kompletterar vi 32 veckor och fram till vecka 35 räknas det som kritisk period...

Hjärtljuden och blodflödet var ganska stabilt fortfarande, men det kan som sagt ändras väldigt snabbt, särskilt som Matilde inte har vuxit något och hennes hjärta måste arbeta hårdare....

Inte ett gram...

Igår var det dags för ultraljud igen och det var inte så upplyftande... Klara har vuxit ungefär 300 gram igen så nu väger hon 1 kg och 800 gram. Matilde däremot har inte gått upp ett endaste gram på 2 veckor och väger fortfarande 900 gram, nästan 1 kg mindre.

Det finns inget man kan göra mer än att hoppas att situationen inte försämras ytterligare inom dom närmaste 3 veckorna eftersom det skulle vara väldigt riskfyllt att tvingas ta ut dom just nu. Imorgon kompletterar vi 32 veckor och fram till vecka 35 räknas det som kritisk period...

Hjärtljuden och blodflödet var ganska stabilt fortfarande, men det kan som sagt ändras väldigt snabbt, särskilt som Matilde inte har vuxit något och hennes hjärta måste arbeta hårdare....

Tillväxt

Igår gjordes ett nytt ultraljud för att kontrollera Matildes och Klaras hjärtan och blodflöden. Läget är fortfarande stabilt och båda två har gått upp 300 gram så nu väger Matilde 900 gram och Klara 1500 gram. Matilde är i alla fall inte bara hälften så stor längre vilket känns bra.

Varje dag kontrolleras tjejernas hjärtrytm både morgon och kväll. Om Matildes rytm plötsligt blir långsammare eller snabbare vet man att något börjar vara galet och man kan vidta åtgärder. Läkaren säger att det kan ske från en dag till en annan, så helt lugn känner jag mig inte trots täta kontroller, men jsälvklart mycket lugnare än om jag hade varit hemma.

Jag är fortfarande under utredning för att se om jag har graviditetsdiabetes. Det mäts både före och efter måltider samt vid midnatt och jag får insulin 3 gånger om dagen.

Just nu delar jag rum med en typ 50-årig kvinna med en grym hosta och hennes bebis samt en tjej som är i vecka 24 och har sammandragningar (som kanske inte är det, utan kanske beror på att hon inte varit på dass på ett tag)....

Tillväxt

Igår gjordes ett nytt ultraljud för att kontrollera Matildes och Klaras hjärtan och blodflöden. Läget är fortfarande stabilt och båda två har gått upp 300 gram så nu väger Matilde 900 gram och Klara 1500 gram. Matilde är i alla fall inte bara hälften så stor längre vilket känns bra.

Varje dag kontrolleras tjejernas hjärtrytm både morgon och kväll. Om Matildes rytm plötsligt blir långsammare eller snabbare vet man att något börjar vara galet och man kan vidta åtgärder. Läkaren säger att det kan ske från en dag till en annan, så helt lugn känner jag mig inte trots täta kontroller, men jsälvklart mycket lugnare än om jag hade varit hemma.

Jag är fortfarande under utredning för att se om jag har graviditetsdiabetes. Det mäts både före och efter måltider samt vid midnatt och jag får insulin 3 gånger om dagen.

Just nu delar jag rum med en typ 50-årig kvinna med en grym hosta och hennes bebis samt en tjej som är i vecka 24 och har sammandragningar (som kanske inte är det, utan kanske beror på att hon inte varit på dass på ett tag)....

Veckokontroll

Idag gjorde läkaren som lade in mig en ny kontroll med ultraljud. Läget är oförändrat sedan förra veckan men det kan ändras från dag till dag så det blir fortsatta dagliga kontroller så som det varit hittills.

Dom kommer och lyssnar på hjärtljuden 2 gånger om dagen. Matildes hjärta brukar vara svårt att hitta, dels för att hon är så liten och dels för att hon verkar ha lagt sig i en "svår" position för tillfället. Damen som kollade igår kväll och idag på morgonen skickade iväg mig på ett snabbt ultraljud både igår och idag för att hon inte hittade det.

Veckokontroll

Idag gjorde läkaren som lade in mig en ny kontroll med ultraljud. Läget är oförändrat sedan förra veckan men det kan ändras från dag till dag så det blir fortsatta dagliga kontroller så som det varit hittills.

Dom kommer och lyssnar på hjärtljuden 2 gånger om dagen. Matildes hjärta brukar vara svårt att hitta, dels för att hon är så liten och dels för att hon verkar ha lagt sig i en "svår" position för tillfället. Damen som kollade igår kväll och idag på morgonen skickade iväg mig på ett snabbt ultraljud både igår och idag för att hon inte hittade det.

En vanlig dag på sjukhuset....

Jag är sedan i lördags inlagd på sjukhus i Catania, men jag ska ta alltihop från början...

Efter senaste besöket hos gynekologen kändes det inte så värst tryggt med att vi skulle vänta 3 veckor tills nästa ultraljud efter det jag läst om TTTS (twin to twin transfusion syndrome) så jag kontaktade det enda centret här i Italien som gör ingreppet som kan rädda barnen. Jag ringde dit och fick direkt prata med en barnmorska som ville att jag skulle skicka alla uppgifter från senaste ultraljudet tillsammans med bilderna.

Samma eftermiddag fick jag svar där hon skriver att hon tycker att jag ska kontakta en läkare här i Catania för ett andra utlåtande och för ytterliga undersökningar som inte hade gjorts tidigare för att vara mer säkra på om det verkligen är TTTS innan jag börjar fundera på en resa upp till Milano. Jag fick till och med mobilnumret till läkaren.

Jag ringde direkt (torsdag eftermiddag) och fick tid lördag kl 10 på gyn-avdelningen på sjukhuset Cannizzaro i Catania. Vi fick vänta ganska länge men när det väl var vår tur bad han om ursäkt att han låtit oss vänta, men eftersom det är ett ganska speciellt fall så ville han ta oss sist, för att inte känna sig stressad av att det var kö utanför.

Vi var där inne i 2 timmar, varav nästan 1 timme var ultraljudsundersökning, han kontrollerade verkligen ALLT. Sedan satte vi oss vid skrivbordet och han förklarade massor av saker väldigt ingående, ritade teckningar och kollade hela tiden så att vi hade förstått.

Han tror inte att det är TTTS eftersom vissa viktiga symptom inte finns (som att det ena barnet i så fall skulle haft flera liter mer fostervätstka), vilket i och för sig är bra, men situationen är fortfarande allvarlig eftersom Matilde ger all näring till Klara kort sagt.

Läkaren ville lägga in mig direkt för att hålla situationen under kontroll. Om jag förstod det rätt så är det ungefär såhär:
Det viktiga är balansen mellan antalet veckor och risken för flickornas hälsa. Ju fler veckor man kan ha kvar dom i magen utan att risken för flickorna ökar desto bättre.

Han sa att om vi kan hålla dom 2 veckor till så är det bra, om vi kan hålla dom 4 veckor till är det ännu bättre.

Jag kommer alltså antagligen att vara kvar här på sjukhuset tills jag inte är gravid längre, och vi förhoppningsvis har blivit minst en, helst 2 till i familjen.

Nu har dom precis varit här och lyssnat av hjärtljuden och båda har bra rytm än så länge. Jag antar att det ska göras ett ultraljud nu i dagarna också för att kolla hjärtan, tillväxt och så vidare.

Dagarna är går ändå någorlunda fort. Jag ligger på ett rum för 3 och oftast är det nyblivna mammor som ligger här. Det händer något mest hela tiden under dagtid och mellan kl 15-17 är det besökstid.

Det är kvällarna som är långsamma och man får inte mycket sömn på nätterna när man är omgiven av nyfödingar på alla håll och kanter...

Kl 5:30 Nattgänget kommer och kollar blodtryck och febertemperatur

Kl 8.00 Frukost ( en kopp te och några torra skorpor med marmelad)

8.30 Läkarna går ronden

Under förmiddagen: Jag får två sprutor, dels den jag alltid har tagit dels den som ska göra så att flickornas lungor utvecklas fortare fall det skulle bli så att dom måste födas tidigt. Hjärtljuden kontrolleras.

13:00 Lunch

15-17 Besökstid

19.00 Middag

En vanlig dag på sjukhuset....

Jag är sedan i lördags inlagd på sjukhus i Catania, men jag ska ta alltihop från början...

Efter senaste besöket hos gynekologen kändes det inte så värst tryggt med att vi skulle vänta 3 veckor tills nästa ultraljud efter det jag läst om TTTS (twin to twin transfusion syndrome) så jag kontaktade det enda centret här i Italien som gör ingreppet som kan rädda barnen. Jag ringde dit och fick direkt prata med en barnmorska som ville att jag skulle skicka alla uppgifter från senaste ultraljudet tillsammans med bilderna.

Samma eftermiddag fick jag svar där hon skriver att hon tycker att jag ska kontakta en läkare här i Catania för ett andra utlåtande och för ytterliga undersökningar som inte hade gjorts tidigare för att vara mer säkra på om det verkligen är TTTS innan jag börjar fundera på en resa upp till Milano. Jag fick till och med mobilnumret till läkaren.

Jag ringde direkt (torsdag eftermiddag) och fick tid lördag kl 10 på gyn-avdelningen på sjukhuset Cannizzaro i Catania. Vi fick vänta ganska länge men när det väl var vår tur bad han om ursäkt att han låtit oss vänta, men eftersom det är ett ganska speciellt fall så ville han ta oss sist, för att inte känna sig stressad av att det var kö utanför.

Vi var där inne i 2 timmar, varav nästan 1 timme var ultraljudsundersökning, han kontrollerade verkligen ALLT. Sedan satte vi oss vid skrivbordet och han förklarade massor av saker väldigt ingående, ritade teckningar och kollade hela tiden så att vi hade förstått.

Han tror inte att det är TTTS eftersom vissa viktiga symptom inte finns (som att det ena barnet i så fall skulle haft flera liter mer fostervätstka), vilket i och för sig är bra, men situationen är fortfarande allvarlig eftersom Matilde ger all näring till Klara kort sagt.

Läkaren ville lägga in mig direkt för att hålla situationen under kontroll. Om jag förstod det rätt så är det ungefär såhär:
Det viktiga är balansen mellan antalet veckor och risken för flickornas hälsa. Ju fler veckor man kan ha kvar dom i magen utan att risken för flickorna ökar desto bättre.

Han sa att om vi kan hålla dom 2 veckor till så är det bra, om vi kan hålla dom 4 veckor till är det ännu bättre.

Jag kommer alltså antagligen att vara kvar här på sjukhuset tills jag inte är gravid längre, och vi förhoppningsvis har blivit minst en, helst 2 till i familjen.

Nu har dom precis varit här och lyssnat av hjärtljuden och båda har bra rytm än så länge. Jag antar att det ska göras ett ultraljud nu i dagarna också för att kolla hjärtan, tillväxt och så vidare.

Dagarna är går ändå någorlunda fort. Jag ligger på ett rum för 3 och oftast är det nyblivna mammor som ligger här. Det händer något mest hela tiden under dagtid och mellan kl 15-17 är det besökstid.

Det är kvällarna som är långsamma och man får inte mycket sömn på nätterna när man är omgiven av nyfödingar på alla håll och kanter...

Kl 5:30 Nattgänget kommer och kollar blodtryck och febertemperatur

Kl 8.00 Frukost ( en kopp te och några torra skorpor med marmelad)

8.30 Läkarna går ronden

Under förmiddagen: Jag får två sprutor, dels den jag alltid har tagit dels den som ska göra så att flickornas lungor utvecklas fortare fall det skulle bli så att dom måste födas tidigt. Hjärtljuden kontrolleras.

13:00 Lunch

15-17 Besökstid

19.00 Middag