Idag känner jag mig inte direkt ledsen. Det känns bara tomt. Tomt, öde och konstigt. Igår var en hemskt tung dag, idag känns det på något sätt lite bättre. Jag sitter här och lyssnar på Gianna Nannini. Gianna har en stor plats i mitt hjärta, jag har lyssnat mycket på hennes musik och jag har varit på två av hennes konserter. Första gången var några månader efter det första missfallet, då fann jag kraft och tröst i all den energi hon utstrålar från scenen. Andra gången hade vi nyligen fått reda på att jag var gravid igen, och då kände jag stort hopp inför framtiden. Ett hopp som nu har slagits i spillror. Igår såg jag på tv att hon släppt en ny skiva, kanske kommer hon tillbaka till Taormina i sommar och ger mig kraft och tröst ytterligare en gång.
Jag önskar så att jag hade fått se Nicholas. Peppe fick se honom och han säger att han var mycket vacker, att han hade min näsa och var lik mig. Han hade svart, lite lockigt hår och var ljus, nästan vit i huden. Han hade inte orkat titta på honom länge, bara några sekunder…
Peppe är mer öppen med sina känslor den här gången än förra, då han på sitt sicilianska vis kände att han behövde vara stark för min skull, och trodde att det skulle göra mig mer ledsen att se att han också var ledsen. Istället gjorde det mig illa, för det kändes som att han var oberörd av det som hänt. Vi har pratat mycket om det sen dess, och den här gången kan vi gråta tillsammans. Det känns skönt. Det känns mindre ensamt…
Svärmor kommer hit varje eftermiddag och stannar ungefär en timme. Jag tycker det är jobbigt, även om jag vet att hon bara vill mig väl. Hon vet inte vad hon ska göra för att hjälpa, så hon diskar, tvättar våra kläder och städar lite om det behövs. Jag känner att jag måste hålla igen när hon är här, för jag vill inte höra att det var guds vilja, eller att gud behövde en ängel till, eller att jag inte ska gråta, att jag ska glömma och gå vidare. Om gud finns, och om det som hänt var hans vilja, är han en jävla skitstövel… men det kan jag ju inte säga till svärmor… Var och en har all rätt i världen att tro vad de vill, jag bara önskar att hon inte öste sin tro över mig.
Inte just nu.
Skönt och läsa lite optimism mellan raderna mitt i allt. Jag håller med dig om att om att är det här vad gud ville så är han en skitstövel!!!! Tänker på dig massor ska du veta. Du har en stor plats i mitt hjärta!
SvaraRaderaKram kram Anna
Sörj på ditt eget vis, vad som känns bäst för dig - behöver du gråta floder så ska du göra det. Min mamma dog alldeles för ung, efter att ha haft cancer i många år. Jag har sedan jag var en liten tjej pendlat mellan hopp och förtvivlan innan hon slutligen tog sitt sista andetag. Nu har hon varit borta i snart tio år, och det händer fortfarande att jag gråter över att hon är död. Jag kommer aldrig sluta sakna henne, och det vill jag inte göra heller.
SvaraRaderaKramar från Jenny
Du ar otroligt stark som orkar dela med dig, hoppas att du borjar hamta krafterna fysiskt nu sa att du kanske kan borja njuta lite utav det vackra varvadret. Synd att du inte fick se Nicholas. Tanker mycket pa dig, Eva
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaPå något vis känner jag den styrkan som finns i Giannas röst i dina ord. Vad skönt att ni kan sörja tillsammans, att ni kan ta del av varandra. Det är viktigt, att inte känna sig ensam. Men jag förstår dig fullt ut att du inte orkar med svärmor, för gud är verkligen en skitstövel!
Jag tänker på dig vännen!
Kramar
Jag förstår att det känns tomt… Skönt att ni har varandra och att du har kan finna styrkan..
SvaraRaderakram.
Din svärmor har fel, man ska inte sluta gråta eller glömma så fort som möjligt. För sin egen skull måste man få sörja, och sen är det inte rätt mot den lille pojken att bara glömma. Men det vet du ju ,allt det där. Jag tror på Gud men inte att han orsakar onda ting som detta. Du kommer aldrig att glömma, men en dag finns han där mer som ett vackert vemodigt minne.Detta har kostat dig oändlig sorg, men han har ju också gett dig mycket glädje innan detta hände.Din svärmor vill hjälpa dig. Försök och tänk ut något du vill hon ska göra för dig, och be om det. Något som får henne ur vägen ett tag. På så vis får du ro och hon känner endå hon hjälper dig. Vad bra att Pepe och du förstår varandra i alla fall. kram från Karin
SvaraRaderaVet inte vad jag skall skriva men jag vill att du skall veta att ni följer med mig i mina tankar dagligen. Du skriver så starkt och klokt. Det känns tryggt att ni sörjer tillsammans.
SvaraRaderaNicholas beskrevs som ett vackert barn och det är jag säker på att han var. Synd att du inte fick se honom!
Jag har ofta frågat mig: “Om nu Gud finns och är så god - varför finns det orättvisa och sorg och elände i vår värld?” Jag fortsätter ställa mig den frågan!
Många kramar Nina
Det hörs i ditt inlägg att du redan känns så stark. Jag tycker det är underbart!
SvaraRaderaSå klart man skall få vara ledsen. Slå dövörat till när svärmor är där bara.
Stor kram på dig!
Ser i ditt inlägg att du tar upp det jag varit inne på i min kommentar för ett par dagar sedan. Smärtan när två människor sörjer på olika sätt. Det är så lätt att tappa bort sig i sorgen, så lätt att tro att den andra inte sörjer lika mycket. Detta föder så klart ilska, och gör det lätt att förlora varandra.
SvaraRaderaDet är skönt att höra att ni båda två låter smärtan komma ut, att ni kan sörja tillsammans. Att ni finner förståelse i varandra och att ni orkar stötta varandra. För vem kan förstå dig bättre än Peppe, och vem kan förstå Peppe bättre än du?
Svärmor får du försöka stänga ute, men jag tror att hennes upprepande av den katolska harangen, är hennes sätt att sörja. Jag har en känsla av att hon försöker upprepa det så många gånger som möjligt för att övertyga sig själv. Troligtvis är det så smärtsamt för henne, och eftersom hon inte hittar någon bra förklaring till det hemska som drabbat er, försöker hon intala sig själv att det är guds vilja. Att detta är Nicholas öde och att han har det bättre nu. Det är svårt att acceptera när det händer sådana här saker, och i hennes fall måste hon dessutom acceptera att hennes gud tagit Nicholas ifrån er. Var och en sörjer på sitt sätt, och den dag hon upprepat det så många gånger, att hon faktiskt tror på att han blivit en av guds väl behövda änglar, då har hon troligtvis sörjt färdigt, och orkar att gå vidare.
Tack för ditt fina mejl, det uppskattade jag verkligen. Jag tänker på er dagligen!
Kram ♥
Vad underbart att du har hittat en röst att hämta styrka ur och att du har något att se fram emot.
SvaraRaderaJag håller med Segsliten i allt hon säger om att sörja. Din svärmors uppfostran ligger säkerligen mycket långt från din och därför är sätten att sörja så väldigt olika. Du får se det positiva i det: att hon vill finnas där för dig och att hon hjälper dig med det praktiska i vardagen.
Massor av kramar.
Du får så många kloka och välformulerade kommentarer så jag har inte så mycket att tillägga. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på er och jag blir glad när jag läser att du har stöd av Peppe. Svärmödrar är som dom är!!
SvaraRaderaMånga varma kramar till er båda! /Ingrid
Jag undrade om du såg honom.. Det sägs att det är en bra del i läkandet, ett accepterande, att få se..
SvaraRaderaJag kan mycket väl tänka mig att han var vacker. :o )
Åh, min vän, jag sörjer med dig..
Tänker på dig mycket ofta.
Jag skall ta och lysssna på Gianna Nannini. Se om jag kan höra det speciella som du hör. I bland har en sångare något som fastnar i en.
Kram till dig!
Vill bara lämna ett litet avtryck. De små stunderna när sorgen blir hanterbar är viktiga. Så skönt att få läsa.
SvaraRaderaStor kram!
Vad skönt att ni har varandra, du och Peppe, och kan gråta tillsammans när ni känner att det ät det ni behöver. Gråta är bra och sorg ska bearbetas. Det finns ingen anledning att begära att ngn som förlorat ett barn ska gå vidare som om inget har hänt… och det är inte heller bra att inte bearbeta sina känslor…¨det tror inte jag i alla fall. Gråt, kramas, skratta, skrik… gör allt du känner att du behöver och som du känner hjälper dig i din sorg…. en process av en massa små små steg.
SvaraRaderaKRAM
vi är många som tänker på er och de föreg.kommentarerna säger i stort vad jag också vill säga.
SvaraRaderaLåt sorgen ha sin tid och det hjälper att ni kan dela den med varandra och prata om det.
kram lena
Vad skönt att ni orkar sörja tillsammans denna gången.
SvaraRaderaSom du skriver har alla rätt att tro vad de vill, men de har faktiskt inte rätt att uttrycka sig på det sättet till någon som inte delar deras tro! Om det är hennes sätt att göra det obegriplig begripligt så hoppas jag ändå hon kan förstå att det samma inte gäller dig och Peppe.
Kram vännen
Vilken tur att ni har varandra och kan sörja tillsammans denna gången.
SvaraRaderaAngående svärmor så gör som Vero säger och slå dövörat till om du kan. Det går förmodligen inte att ändra på hennes sätt att se det så ödlsa ingen energi på det… om du kan vill säga.
Jag har tänkt mycket på dig!
Massor av kramar skickar jag över..
Helena!
SvaraRaderaJag tänker på dig varje dag och jag tycker att det är så bra att du är öppen med allt som hänt. Jag tror att det kommer att hjälpa dig i längden. Jag beklagar att du inte fick se Nicholas. Vet du varför?
Massar av kramar till dig från ett vårfint Gävle
Var och en sörjer på sitt sätt så, gör allt som känns bra för dig. Men jag tror att det är bra att släppa fram känslorna som du gör. Att skriva och prata mycket om det är ett bra sätt att bearbeta det som hänt. När jag gick igenom en kris (av ett annat slag) såg jag inget slut på sorgen först. Men efter ett tag förstod jag att det skulle bli bättre, men känslorna var ändå på ett annat plan. De hängde inte med. Det är två skilda saker, förnuftet och känslorna. Men hur otroligt dumt det än låter nu, så kommer allt att bli bättre. Men det tar tid…
SvaraRaderaSänder dig många tankar och varma kramar/Maria
Hej !!!!!
SvaraRaderaVad skönt att höra att ni kan sörja tillsammans…….det är viktigt…..man känner sig mindre ensam,mindre liten…..
Jag har tyvärr inte så många positiva känslor inför italienska svärmödrar……..jag tycker ofta att de uttrycker sig klumpigt…….att de har konstiga tankegångar och framförallt att de är alldeles,alldeles för mycket närvarande……..man får aldrig,aldrig, vara ifred……
Jag,om någon, vet att det är svårt att säga nej,eftersom de aldrig någonsin lyssnar……..men om du inte vill ha henne där precis varenda dag,så försök att hitta något vettigt sätt att säga det,om du kan och orkar……jag förstår om du inte orkar med konflikter just nu….och samtidigt kanske det är bra att få städ-hjälp….så slipper du just nu……..försök, när du kan , vill och orkar…..att lösa detta ……man måste ju inte allt , bara för att andra vill….och blir sårade……det värmer oerhört att du är tillbaka och kommenterar……..jag är oerhört glad att ha dig där…….och det visar att du är på väg…….nu får du en stor , stor kram av mig……Monica
Hej !!!!!
SvaraRaderaGlad att se att du tittar in….du var såå..saknad…..ja,jag tror faktiskt att det är lagen om alltings jävlighet…….har också tänkt så…..varför på natten…..något annat otroligt , är ju det att folk ocså har stulit otroligt mycket från halvförstörda hem och rasade hus………jag tror att världen är upp och ner…..
Tänker på dig vännen…….jag åker bort och firar påsken vid havet……….hoppas att du och de dina får en lugn påsk……….
Du finns i mina tankar…….kram,Monica
Coraggio Helena,
SvaraRaderaè facile arrabbiarsi quando si soffre e si sta male.
Pensa solo che tua suocera ti vuole bene e quello che dice sulla volotà di Dio non lo dice per ostentare la sua fede.. Lo dice per te, per aiutarti a superare il tuo dolore e continuare a vivere guardando avanti: per te, per Peppe, e per tutti quelli che ti vogliono bene.
Quello che è capitato è una cosa bruttissima. Non si può descrivere.
Forse davvero quello che oggi ti sembra orribile fa parte di un progetto più grande, e noi siamo tutti pedine.
E’ triste, ma ancora non sai cosa riserva il futuro per te :-)
Coraggio, non mollare. Per te stessa, per Peppe, e per il vostro futuro che ancora deve realizzarsi.
Ti mando un bacio grande, e un fortissimo augurio di serenità.
PS: la musica di Gianna Nannini da una carica incredibile! continua ad ascoltarla se riesce a tirarti un po’ su :-)
Viola
Hej, hittade just din blogg. Det var mycket läsvärt här, även för den som inte förlorat ett barn.
SvaraRaderaJag ska läsa vidare, sköt om dig och varm kram.
Lina