Igår var jag ute bland folk för första gången sen jag kom hem från sjukhuset. Dels har jag inte känt mig riktigt i form fysiskt, och dels har jag dragit mig lite för det för att jag var rädd för att träffa på någon som inte vet vad som har hänt, att behöva stå där mitt i mataffären med tårar i ögonen och behöva förklara...
... och med min vanliga tur hände just det... typiskt nog när jag precis skickat iväg Peppe åt ett annat håll för att hämta något också... En före detta arbetskamrat till Peppe mer eller mindre hoppar på mig bakifrån med ett förtjust utrop:
- Åååh, bebisen har kommit! Va roligt!!
- ähum.. nej... alltså....
Det är så klart inte hennes fel, hon kunde ju inte veta, men det är verkligen inget roligt....
Jag har en himla tur med annat också... jag upptäckte häromdagen att de har glömt att dra 2 stygn.. förut trodde jag att det var sårskorpor, även om de såg lite större ut än de andra, men nu har alla andra skorpor ramlat av och det är verkligen tråd som sitter kvar. Vid det här laget har ju allt läkt, så det sitter verkligen fast. Peppes chef har försökt att dra ut stygnen, men det gör skitont... Igår var vi hemma hos vår vän tandläkaren som sprutade på bedövningsspray och försökte han också, men det sitter som berget och han var rädd att göra mer skada än nytta om han drog för hårt... Han tror i och för sig att det är sån tråd som löses upp av sig själv, så vi ska vänta en vecka och se vad som händer, försvinner det inte av sig själv så får vi ringa till sjukhuset och fråga vad vi ska göra.
Eftersom det redan är läkt så blir det ju varken bättre eller sämre av att vänta ett litet tag...
Hoppas, hoppas, hoppas att det försvinner av sig själv!
Hej vännen!
SvaraRaderaSå himla typiskt... Att du skulle träffa på någon precis då Beppe gått därifrån också...
Hoppas nu att det löser sig med stygnen och att du inte får några problem med det.
Kram på dig vännen
Modigt av dej att ge dej ut men vilken otur att det du fasat för hände.. jobbigt. Skönt att du iaf läkt bra.. kram.
SvaraRaderaps. klart att du inte är jobbig med flyttar. det blev ju jättefint här med härliga färger :-)
Klart jag orkar följa med hit igen! Får bara ändra ännu en gång i "favoriter" i menyn ;)
SvaraRaderaSkönt att höra att du kommit ut lite även om det kanske inte blev som du hade tänkt dig. Jag tycker du verkar jättestark som tar de här små stegen framåt hela tiden.
Stor kram! / Åsa
Ja det var inte roligt för dig, säkert pinsamt för honom som frågade också. Men i alla fall bra att du kommer ut lite. Hoppas det ordnar sig med stygnen. Är det inte infekterat är det i alla fall inget farligt. kram
SvaraRaderaSå roligt att se dig här igen! Det var ett klokt beslut tycker jag, att flytta tillbaka till din gamla blogg. Den andra förde inget gott med sig!
SvaraRaderaHoppas att det ordnar sig med de där stygnen och att vädret bättrar sig. Eva pratade om grillfest för 30 personer i helgen och det är inte skojigt om vädret är dåligt.
Nu ska jag ta mig en promenad. Just här vid Stenstugu är det solsken, om än lite svagt, men jag ser att över Klintehamn, 3 km norrut, ligger dimman ännu tät. Jag tänkte gå åt det hållet och se hur det egentligen är ställt med Klintevädret.
Kram Ingrid
Usch, vad jobbigt. Både att bli tvungen att förklara och att de har glömt stygnen. Jag håller tummarna för att de försvinner av sig själva.
SvaraRaderaKram
Hejsan , Usch fyyyy vad jag lider med dig , stackare ........
SvaraRaderaHoppas att det löser sig med dina stygn...Kramar anna
Men är inte det så typiskt..!? Det där man inte vill ska hända händer. Just i ditt fall, extra knepigt. Nog händer detta oss alla. Jag har fått för mig att om jag tänker på ett visst sätt, så blir det ibland just så. Sportfolk brukar tänka positivt, för att "boosta" sig själva, kanske kan det vara något..? Aj, aj. Hoppas att tråden bara försvinner, som min löning brukar kunna göra! Spårlöst försvunnen på nolltid. Jag tror det går så/blir så! Själv hade jag tråd, fyra stygn i munnen för ett tag sedan. En av de fyra hann släppa taget själv innan munkirurgen fixade bort de tre andra...
SvaraRaderaHi, hi, skönt att Pysen är tillbaka :-) Kram!
Jag kan tänka mig att det var jobbigt för dig men det var det förmodligen för den du träffade med.. det är ju aldrig roligt att klampa någon på tårna så där.. Så typiskt. Skönt ändå att ni var ut lite!
SvaraRaderaHoppas att stygnen går bort av sig självt, fast om det var sån tråd borde dom väl inte ha tagit bort något av det... Bara en tanke..
Det är inget krångel att byta tillbaka hit =) Jag hänger med vet du!
Kram Ingela
Kan du ringa till sjukhuset och fråga om stygnen, om de vet om de är de som löser upp sig själv eller inte? De som löser upp sig själv kan ta lite längre tid att försvinna. Vanligen så används de självförsvinnande mer inne i kroppen...
SvaraRaderaOtur med affären. :o/
Hej gumman!
SvaraRaderaVad typiskt att det skulle hända just på första dagen du var ute...
& stygnen behöver du inte oroa dig över, det är förmodligen som det ska, har själv råkat ut för det.
Jag benämnde mig själv i min förra kommentar som din okända vän, du undrar säkert vad jag är för en konstig prick...
Det är så här att vi har en gemensam vän här i bloggvärlden som lotsade mig till dig & din blogg. Min lillasyster bor nämligen oxå på Sicilien. Hon har bott i Giardini hon oxå men bor nu i Motta S Anastasia. Jag hoppas att du, om & när du orkar & har lust , kan tänka dig att ändra "din okända vän" till "din riktiga vän".
kram
Din okända vän
ia
Verkligen starkt av dig att ge dig ut och verkligen typiskt att ens största farhågor skall inträffa. Du är en kämpe!
SvaraRaderaHoppas det löser sig med stygnen,
Nina, Hjalmar och Selma
Hoppas stygnen försvinner. Jag skulle knappt våga röra vid dem om jag hade hittat dem själv. Jättenojjig.
SvaraRaderaHa det gott vännen!
Skönt att du känner att du orkar ut och träffa folk igen!
SvaraRaderaAtt du blir ledsen förstår nog vem som helst. Antagligen tyckte arbetskamraten att det var ändå jobbigare...Nästa gång det inträffar kanske det går lättare....
Hoppas stygnen försvinner av sig självt!
Kramar!
Lagen om alltings jävlighet fortsätter att irritera! Jag hoppas att Peppe kom tillbaka så att du slapp stå där och förklara allt från a till ö helt själv.
SvaraRaderaHoppas att stygnen går bort av sig själv, men jag vet av erfarenhet att sånt kan ta lite tid.
Kram ♥
Ja, men visst är det skönt att få gnälla ibland, men just nu känner jag mig väldigt gnällig... hihi... Får v äl gnälla av mig på bloggen så blir det bättre sen. Haha...
SvaraRaderaHoppas att du har haft en fin helg. vi har haft det toppen. Men den var dock alldeles för kort.
Nu är jag här! Det är verkligen "prövningarnas tid" för dig nu - usch jag kan riktigt känna hur det kryper i kroppen bara av att tänka på första dagen ute när man inte vill.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderahar förstått tidigare av både Veronicas o Monikas blogg att något hade hänt.
Blev så berörd när jag läste vad som hänt
Vill skicka massor med Ljus o Kärlek från lilla Luleå.
Kram Sari
Hej !!!!!
SvaraRaderaFörstår att det är jobbigt......men du är modig....riktigt starkt att du vågar dig ut......men det behöver du, det är viktigt.....synd att du dök på någon på en gång.....Stygnen brukar ju falla av nuför tiden helt själva,men som,sagt,du får väl kolla upp det.....
Tack för dina gulliga ord.....blir faktiskt alldeles rörd,ska du veta........är faktiskt skönt att vara tillbaka......borta bra, men hemma bäst.......
Och efter en vecka utan bloggeri,så känns det hur kul som helst att låta fingrarna vandra runt på tangenterna igen.......
Ha en trevlig kväll,
Kram ,Monica
Nu har jag hittat hit! Gillar också Blogger bäst! ;)
SvaraRaderaSå himla oturligt med stygnen. Hoppas att de trillar av, av sig själva! Kram!
Jag har inte tittat in på din blogg på ett tag men har just läst dina senaste inlägg och vill bara säga att jag beklagar så otroligt mycket det som hänt er! Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för er...
SvaraRaderakramar!
Ramlade in hit av en slump, men ville inte "gå" utan att skriva att jag beklagar det som hänt. Livet kan vara så jävla orättvist ibland och att eran Nicholas inte heller fick stanna hos er är oerhört sorgligt.
SvaraRaderaJag höll själv på att förblöda vid min förlossning i april förra året, och din historia tar mig tillbaka till de där vidriga timmarna...
Ta hand om varandra i allt det jobbiga. Ikväll går mina tankar till er och era små änglar.
Känner med dig, det är starkt av dig att klara av att ge dig ut. Typiskt att stöta på någon man känner som inte känner till det hela... Hoppas det ordnar sig med stygnen. Kram!
SvaraRaderaJa, visst är det galet att man ska behöva tjata och gnälla.. det värsta är att det verkar hjälpa.. och här har jag ju såklart lite dubbelmoral... för jag vill ju att det ska hjälpa mig ;-)
SvaraRaderaKram Ingela
Jag har gjort precis sådär.. sagt grattis till en dagismamma som jag inte visste hade förlorat sitt barn under förlossningen. Önskar bara jag frågat hur det var med henne istället för att börja med ett grattis, VET ju att inget kan tas för givet men det bara slank ur mig och jag mådde verkligen dåligt för det.
SvaraRadera