Nicholas livräddaren

Det slog mig idag att namnet Nicholas borde betyda livräddaren.
För många år sedan var den amerikanska familjen Green på väg till Sicilien i sin hyrbil. De åker på natten. Barnen sover i baksätet och trafiken är lugn. Plötsligt händer något. En annan bil närmar sig i hög fart och beter sig underligt. Plötsligt hörs ett öronbedövande ljud och familjen Greens bil liksom skakar till. Den andra bilen gasar på och försvinner in i natten.
Pappan i familjen förstår att de blivit beskjutna. Vid en snabb blick i baksätet verkar det som att barnen inte märkt något, det verkar som att de sover fortfarande. De stannar på första bästa bensinmack för att kontrollera skadorna och ringa polisen.
Det är då de upptäcker det. Sonen Nicholas har blivit träffad.

Ambulansen kommer och Nicholas transporteras först i ilfart till närmsta sjukhus. Där har man inte resurser för att ta hand om den typ av skador som Nicholas ådragit sig och han blir genast transporterad till Policlinico i Messina med helikopter. Resten av familjen får polistransport via färjan över sundet.
Någon dag senare står det klart att det inte går att rädda Nicholas. Föräldrarna blir tillfrågade om de vill donera Nicholas organ. Det säger de utan att tveka ja till.

Nicholas Green räddade livet på 5 italienska barn.

De som sköt på familjen Greens bil misstog den för en annan persons bil.

___________________________________________

Vi kom fram till sjukhuset någorlunda tidigt i morse. Jag gick till laboratoriet för att hämta ut svaren på blodproverna och Peppe gick till det administrativa kontoret för att hämta ut min journal och obduktionsprotokollet.
Surare kärring en den som sitter i luckan på laboratoriet får man leta efter. Uthämtning av provsvar ska ske mellan kl 12.30 och kl 14.30. För att slippa åka 2 gånger till Messina ringde jag dit häromdagen för att fråga om jag möjligtvis kunde få hämta ut provsvaren på morgonen eftersom vi har en bit att åka. Damen i telefonen sa att det gick bra.
När det äntligen var min tur förklarade jag situationen för damen i luckan men fick ett negativt svar...
Men jag ringde ju och frågade sa jag... Jaha, då får du väl söka upp den du pratade med då sa kärringen... Till slut fick jag tag på en läkare som genast satte en av studenterna på att hämta mina provsvar...
Journalen är en ordentlig lunta på cirka 200 sidor... jag har inte försökt läsa den ännu, och jag antar att jag ändå inte kommer att förstå mycket av den..
När vi hade allting åkte vi upp till tredje våningen där "professoressa" Pizzo tar emot och tog en nummerlapp, vi hade 19 personer före oss i kön. Jag antar att det var extra mycket folk den här veckan eftersom det var lokal helgdag förra veckan.
Efter drygt 4 timmars väntan (och en och annan tur ner till baren för att ta något att dricka eller äta en macka) var det äntligen vår tur. Då var det riktigt, riktigt skönt att få komma in i ett luftkonditionerat rum och att få sätta sig ner (det finns inga stolar där man väntar).
_______________________________________

Det första Prof. Pizzo tittade på var obduktionsprotokollet. Nicholas dog av en blodpropp.
Mina blodprover visar att jag sedan födseln har en sjukdom som på italienska heter trombofilia. En sjukdom som man kan ha hela livet utan att veta om det och som innebär att blodet koagulerar för fort, och därmed kan göra så att blodproppar bildas. Ofta händer det i speciella situationer som under en graviditet, vid operationer eller om man måste vara sängliggande under en lång period.

Hade inte blodproppen bildats i Nicholas kropp hade den bildats i min kropp och då hade jag dött.
Nicholas räddade alltså mitt liv.

Prof. Pizzo misstänker att detta var anledningen även till att vår första ängel dog.

Jag måste äta medicin dagligen i resten av mitt liv.

Så snart som möjligt måste jag åka över till Reggio Calabria och göra de där tre proverna som de inte gör i Messina för att kartlägga sjukdomsbilden och därmed kunna få en bättre anpassad medicin.
Professoressan sa att även om det som vi råkat ut för är en enorm sorg ska vi vara glada att det var Nicholas som fick blodproppen och inte jag, för om jag hade fått den hade inte jag varit här idag. Hon uttryckte det så här:

"Man kan alltid göra nya barn, även om de aldrig kan ersätta de barn man förlorat, men man kan aldrig göra nya mammor."

Att bli gravid igen innebär inga risker nu när vi vet vad som är fel, för det finns särskilda mediciner att ta under en eventuell graviditet.

Återstår att se om modet infinner sig...