Möte med läkare och terapueter

I farmors trädgård

Idag när vi kom till gymnastiken/terapin blev vi ombedda att vänta några minuter, sen blev vi inkallade i det rummet där Clara gör sin terapi för att prata med båda barnens terapueter, den ansvarige läkaren samt socialassistenten.
Läkaren som vi besökte förra veckan angående Claras ben (den som skrivit ut benskenorna och inläggen) hade ringt till centret och pratat med läkaren om läget just nu. Troligen har han instruerat lite vad för sorts övningar dom bör göra...
När vi ändå var där allihop så fick vi en kort genomgång om hur det går med terapi och logopedi för båda barnen.

Jag blev väldigt positivt överraskad, eftersom jag på senare tid snarare haft känslan av att terapin äger rum inne i Fort Knox snarare än i ett öppet och transparent rehabcenter...

Imorse när vi kom till skolan var dörren in till hissen stängd. Jag orkade inte gå tillbaka till grinden för att ringa på porttelefonen så jag testade att ta trapporna. Jag vet ju att Matilde klarar det hyfsat bra, i alla fall om hon får hålla med ena handen. Clara har stora svårigheter även om man håller i båda händerna...

Blev hyfsat förvånad när Matilde vred sig ur mitt grepp när vi kom fram till trappan och tog sig hela vägen upp alldeles själv!

Bara på dom sista trappstegen tog hon stöd med händerna i trappsteget ovanför henne.

Inte så lätt...

Godmorgon!

Idag ska vi på gymnastik igen... Sen är vi lediga i två dagar... En tur till mataffären i eftermiddag och sen middag hemma hos den andra tvillingfamiljen blir det också.

Däremellan vore det bra om jag hann tvätta och städa lite också.... ;)

Jag har börjat kolla runt lite både efter logoped till Matilde och ett alternativ till fysioterapin... Pratade med en bekant som är fysioterapeut men bara för vuxna och han tipsade om att det finns en sådan som ska vara duktig som arbetar ihop med kyrkan, så jag får väl ta mig dit någon dag snart och prata med henne och se hur det verkar.

Tyvärr så är det jättesvårt att hitta olika företag och sånt via internet här. Det är väldigt få som ens finns med på internet, så det är nästan tvunget att man har kontakter som känner till vad som finns för att kunna hitta något. Jag hittade en privat logoped som jag ringde till för att ta reda på priser och så, men sen pratade jag med den andra tvillingmamman och hon hade för sig att hon hade hört något negativt om henne.... Hon skulle prata med sin svärfar dock som varit barnläkare här i byn i en herrans massa år, så får vi se om han kan rekommendera någon bra.

Det varade inte länge...

En dag fick vi behålla den något svalare temperaturen. En dag. Sen var det det gamla vanliga igen, vilket innebär att vi knappt kan gå ut eftersom Clara verkligen inte klarar av värmen. Suck...

Nåja, vi är i alla fall färdiga med genomgången av höst och vinterkläder och det finns massor som passar, så vi kommer inte att behöva köpa så jättemycket.

Vi har varit på gymnastik nu på morgonen. Jag funderar mer och mer på och kolla upp om det inte finns något bättre alternativ. Dels ser jag inte särskilt mycket positiva förändringar hos barnen längre och dels verkar det vara något som inte är som det ska där... En känsla jag har haft ett tag... Det verkar dessutom som att väldigt många barn inte går där längre. Förut var det alltid fullt i väntrummet, nu är det sällan mer än 1 eller 2 andra barn där samtidigt som oss....
Dessutom är det ju frågan om Matildes logopedi... Hon har snart stått i kö i ett år och det verkar fortfarande inte finnas något ljus i den tunneln...
Jag ska nog börja med att se om jag kan hitta någonstans där hon kan få börja med logopedin i alla fall, så får vi se för det andra sen...

Den nya terapeuten

Idag träffade jag Matildes nya terapeut....  När jag satt i väntrummet hörde jag att Matilde hade väldigt roligt. Vilket med stor sannolikhet betyder att hon INTE "arbetade"... Barn har ju olika läten för sig beroende på vad dom gör, och det var precis alla dom där ljuden och lätena som hon gör när hon leker själv...
Eftersom jag inte visste vem den nya terapeuten var bad jag att få komma in och hälsa på slutet och det visade sig att jag nog hade rätt i att hon i alla fall inte har samma fasta hand som F hade med Matilde...  Mitt första intryck är att hon är ganska mjuk och mjäkig och inte vågar gå emot Matildes vilja...  Jag hoppas att hon tuffar till sig, annars blir det ju mer lektimme än terapi-timme....

Lite ledsna

Idag när jag satt i väntrummet när tjejerna "gympade" blev jag inkallad till chefen. Det var tråkiga nyheter han kom med. Matildes fysioterapeut slutar hastigt och lustigt. Matilde (och alla andra barnen som gick hos F såklart) kommer att få en annan terapeut.
Så himla tråkigt. F har arbetat med Matilde i nästan 2 år, ända sedan tjejerna började på terapin när dom var 6-7 månader gamla och det funkar så himla bra mellan dom. F har verkligen varit toppen och vetat hur hon ska ta Matilde. Dom har haft värsta maktkrigen om vem som bestämmer i terapirummet, men nu funkar allting perfekt. När jag var inne och "hälsade" på innan jul var F så positiv och stolt över Matilde.

Nåja, vi ska inte måla fan på väggen, det kanske blir lika bra med den nya personen, men jag har ju mina tvivel. Matilde är enormt viljestark och mycket bestämd. Det behövs verkligen en fast hand för att få henne att göra dom övningar hon behöver göra... Jag hoppas att den som arbetade med Matilde idag inte är den som ska arbeta med henne permanent idag, för jag hörde vad som pågick där jag satt i väntrummet.
Matilde som kastar saker på golvet och terapeuten som med mjuk och snäll stämma säger: Nej, Nej, så gör man inte... Hahaha, om hon är så mjuk och mjäkig kommer hon att få det tufft med min lilla tjej, det är då ett som är säkert.

Äta själv?

Häromdagen på sjukgymnastiken blev jag inkallad dom sista 5 minuterna för att prata... Vi har fått ändrade tider så nu har både Clara och Matilde alltid samtidigt, vilket innebär att vi bara åker dit 3 gånger i veckan istället för 5 gånger som det var förut. Ibland får dom vara i samma rum och träna på samma saker.

Just den här dagen var dom tillsammans, och dom hade precis börjat med funktionell lek. Sjukgymnasterna hade tagit fram docka, skål, sked och glas och ville att barnen skulle leka att dom matade dockan. Dom upptäckte då att tjejerna inte kan äta själva, och det var tydligen en mindre katastrof kändes det som...
Kände mig som sämsta mamman när vi åkte hem... Vi försöker ibland att låta dom äta själva, men dom visar inte minsta intresse för det och det talade jag om också, men fick till svar att om vi ska vänta tills dom själva visar intresse kan vi vänta tills dom blir vuxna?

Varje gång vi försöker så kastar dom skeden på golvet. Ibland sätter jag skeden i deras hand, för den till skålen och hämtar upp och försöker sedan föra den till munnen, men det blir ofta tvärstopp. 

Ibland tror jag att sjukgymnasterna glömmer bort att tjejerna är prematura och dessutom har sina andra "problem"...
Pratade med några kompisar sen på kvällen och det var flera av deras barn som inte åt själva när dom var 2 år, då kändes det lite bättre.

Bättre tider

Igår fick vi tilldelat nya tider för fysioterapin. Mycket bättre tider! Istället för att åka dit 4 gånger i veckan blir det nu 3 gånger eftersom dom har lyckats att ge oss tider då Skorpan och Loppan går samtidigt. Nu har vi måndag och torsdag då båda går samma tid och onsdag eftermiddag då bara Skorpan går. Onsdagstiden är såpass sent på eftermiddagen att pappan är hemma och därmed blev vi plötsligt fria från behovet av barnvakt. Så skönt att känna sig oberoende!

Tuffast vinner...

Som jag skrivit tidigare har Loppan dom senaste gångerna börjat gråta på fysioterapin. Första gången trodde vi det var för att hon blev rädd för läkaren, och andra gången fick hon feber på kvällen, så jag tänkte att antagligen mådde hon lite dåligt redan på eftermiddagen och därför inte riktigt var på humör... Men se så bra ska vi inte ha det. Det är gör-ni-inte-som-jag-vill-så-börjar-jag-skrika-Loppan som är i farten upptäckte vi idag...
När hon hade varit inne cirka en halvtimme hör vi ända ut i väntrummet hur hon gråter... Jag fick stålsätta mig för att inte gå in, för jag trodde att något hade hänt igen... När det var 5 minuter kvar av tiden blev jag inkallad och får då se en urförbannad Loppa stå och stirra på Francesca... När jag kom in började hon vråla igen och ville komma upp i famnen. Francesca berättade att så länge dom gör saker som Loppan tycker är roliga så går det jättebra, men så fort dom börjar göra övningar hon inte är så förtjust i så börjar hon gråta.
Eller rättare sagt, låtsasgråta, för det kommer inga tårar som det gör när hon är ledsen på riktigt.

Francesca låter sig inte bevekas så lätt dock, vilket är bra. Det låter kanske elakt, men vi kan inte låta lilla Loppan få som hon vill hela tiden, då blir livet ganska jobbigt för resten av familjen...  Hon gör för övrigt samma sak hemma när galoscherna inte passar, då gäller det att stå emot även om det är svårt...  Visst är hon liten fortfarande, men hon är ack så smart när det gäller att få sin vilja igenom...  Hon vet precis hur hon ska göra...

Jag ser inte fram emot andra halvan av juni... Francesca går på semester den 16:e och då får Loppan arbeta med en annan tjej... Det blir antagligen inte särskilt kul i början innan den nya tjejen har lyckats visa vem som bestämmer inne i gymnastikrummet... Suck och pust...

Där rök vår lediga dag...

Dom ringde från centret, Matildes terapeut har fått ett återbud nu på morgonen så det är bara att åka dit. Hoppas inte gårdagens händelse upprepar sig ;)
För tillfället har Matilde 2 tider i veckan men borde ha 3 och Clara har 3 tider men borde ha 6, men det finns inte plats. Därför ringer dom oss när någon lämnar återbud. Regnar det kan man vara säker på att dom ringer. Många mammor verkar tro att man smälter om man får regnvatten på sig ;)

Hysterisk Loppa...

Idag på terapin fick Loppan (Matilde) en hysterisk kris. Jag var inte med in (föräldrarna är sällan det, bara när vi får lite uppdatering om läget då och då) och receptionisten som kom ut med en hysteriskt gråtande Loppa till mig var ju inte heller där när krisen utbröt, så vi vet inte vad det berodde på, men läkaren hade tydligen varit där inne så troligen blev hon rädd för henne. Hon blir rädd för folk ibland den lilla Loppan... Det behöver inte vara nytt folk heller. Hon är väldigt inkonsekvent på den punkten. Med grannen tex leker hon och skrattar ena gången och gråter hysteriskt en annan gång...

Jag satt och pratade med den sociala assistenten och den andra läkaren när det hände, så det samtalet fick ett något abrupt slut. Jag hann i alla fall få på namnet på en duktig ögonläkare för barn i Messina och så pratade vi om att det redan börjar bli dags att göra ansökan om specialbarnvagnar, ergonomiska sådana. Man kan tydligen få det när barnet är över 2 år och ännu inte går så bra på grund av olika sorters handikapp, men det tar, som vanligt, en evinnerlig tid med sådana ansökningar, så även om vi inte vet om det kommer att behövas ännu tyckte dom att det var lika bra att sätta den bollen i rullning.

Jag är så himla glad för att vi hamnat på det här centret. Dels är terapeuterna jätteduktiga med barnen, vilket ju är det viktigaste, men allt annat runt omkring som erbjuds är verkligen guld värt! Deras egna läkare som håller koll regelbundet och som är väl insatta i varje barns situation och har kontakt med behandlande läkare, den sociala assistenten som har stenkoll på allt man kan ansöka om hjälp med, när saker och ting ska göras, hur saker ska göras, ja, allt sånt där som har med myndigheterna att göra.

Lilla fröken Kaos

Imorse "städade" Matilde sin lekhage...

Idag på fysioterapin bad jag att få komma in en stund och prata med Matildes terapeut. Jag gör det ibland, för att stämma av och för att se vad dom jobbar med för tillfället så att vi kan göra samma eller liknande övningar hemma. För ett tag sedan sa Francesca att Matilde är kaotisk... och det sammanfattar nog den lilla fröken ganska bra. Hon har väldigt svårt för att koncentrera sig på en sak i taget. Har hon många leksaker inom räckhåll så väljer hon inte ut en att leka med, utan kryper runt och kastar sakerna bakom sig. Nyligen har hon också börjat tömma lekhagen på saker som ni kan se på bilden. 

Det är något som Francesca jobbar mycket med. Bland annat så sätter hon Matilde framför sig och håller en behållare mellan dom med någon sak i. Matilde ska ta upp saken, undersöka den och sedan lägga tillbaks den i behållaren. Det vill hon inte gärna. Hon vill helst ta upp den och kasta den bakåt/åt sidan... Envis som synden är hon också, synd för henne att Francesca är mer envis och att hon genomskådar Matildes små dramatiska scener med gråt och tandagnisslan när hon blir tvingad att lägga tillbaka saken i behållaren ;)

Idag när vi pratade så sa Francesca att det här beteendet eventuellt kan ha något att göra med ögat... Just det här att det inte intresserar henne att försöka titta närmare på sakerna hon tar upp...  Jag håller på och hör mig för efter tips på en bra ögonläkare för barn och när vi väl hittar en och får en tid så ska jag ta med mig dom foton jag har där det syns tydligt att hon skelar, så slipper jag i alla fall den där känslan jag fick på sjukhuset att inte bli trodd... 

En ganska vanlig torsdag...

Snart kommer barnens farmor. Hon ska vara med Clara medans jag och Matilde åker till fysioterapin... Jag tror att Matilde tycker det är ganska kul där, fast ibland blir hon arg på sin sjukgymnast Francesca, när hon inte får göra som hon vill. Francesca har uppenbarligen bättre pli på ungen än vad jag har... För när hon blir arg på Francesca säger hon inget... Surar bara... Här hemma hörs det rätt tydligt om lilla damen är missnöjd... ;)

I eftermiddag tror jag att bästa Karin och Ciccino kommer och hälsar på. Då blir det en massa bus och lek.

Det blev ganska varmt ute nästan över natten igår, så jag tänkte att jag skulle byta till det lättare täcket i sängen. Det visade sig dock att vi tydligen aldrig bytte från det lättare täcket till det varmare täcket i höstas... För det var vintertäcket som låg instoppat längst in i en garderob... Det har tydligen inte varit så värst kallt i sovrummet i år... :)

Måndag är lika med dubbel sjukgymnastik

På måndagar har både Skorpan och Loppan sjukgymnastik (fysioterapi) samtidigt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Det är bra för att det blir en gång mindre i veckan att åka dit, men det är lite krångligt eftersom det är under Peppes arbetstid och jag måste åka dit själv. När vi kommer fram måste jag först kliva ur bilen och ringa på utanför grinden så att jag blir insläppt på gården. Sen kommer någon ner och hjälper mig att bära upp tjejerna. Sen måste jag gå ner och flytta bilen eftersom centret bara har en plats tilldelad... Strax innan terapin är slut måste jag så gå ner igen och hämta bilen för att köra in den på gården och få hjälp med att bära ner tjejerna igen... Lite småkrångligt är det allt... 

Annars har vi inget speciellt inplanerat idag. Tjejerna ligger och vilar, fast jag hör att dom inte sover. Någon ligger och sparkar på spjälorna i sängen och någon annan har dragit igång sin speldosa... Nåja, det blir ju lite vila i alla fall, även om dom inte sover, och jag får äta min frukost och bloggsurfa en stund i lugn och ro ;) 

Ändringar i schemat

Igår när vi var på gymnastiken med Matilde kom sekreteraren in och frågade om vi kunde komma med Clara till nästa pass, så så fort Matilde var klar var det bara att susa hem och byta bebis och åka tillbaka igen. Det var ju bra att det blev en lucka, eftersom Clara bara var inbokad på ett pass den här veckan. Eventuellt blir det en tid ledig för henne på torsdag också.

Ikväll är det sista träffen med fotoklubben innan sommaruppehållet, men en och annan utflykt kan det nog tänkas bli ändå.
Imorgon kväll ska jag och chefens tonåriga kusinbarn leka fotograf och modell i chefens trädgård, men det kommer INTE att bli riktigt samma typ av bilder som i lördags ;o)

Sen upptäckte jag av en slump att damernas italienska mästerskap i beachvolley äger rum här i byn i helgen. Jag blir så trött på den här kommunen... På hemsidan har evenemangskalendern inte uppdaterats sen i slutet av förra sommaren, alla evenemang från förra året står fortfarande kvar... Sen klagar dom på att det inte kommer nåt folk när dom arrangerar något???

Veckans schema

Som det är nu ser veckan ut såhär:

Måndag: Gymnastik Matilde. Peppe följer också med idag så att han också får bli visad hur vi kan träna barnen hemma.

Torsdag: Gymnastik Matilde

Lördag: Gymnastik Clara

Clara är bara inbokad för ett pass, men det kan ju ändra sig ett antal gånger eftersom dom gör vad dom kan för att pussla ihop det så att vi dels får bra tider som passar barnen (tidigt på förmiddagen eller sent på eftermiddagen när det är lite mindre varmt) och dels så att vi kan komma med båda samtidigt... 

Inga läkarbesök eller kontroller den här veckan. Skönt!

Förvirrat på gymnastiken

Eftersom både Matilde och Clara fick komma på gymnastik häromdagen var det lite oklart huruvida Clara skulle gå på gymnastik idag. Eftersom vi inget hört ringde Peppe dit vid halv tio för att fråga (jo, han kunde ju ha ringt liiite tidigare, eftersom den eventuella tiden i så fall var bokad till 10.15)... 

Jodå, vi skulle komma på gymnastiken. Med Matilde.

Matilde? sa jag när Peppe ringde mig för att meddela. Ja, Matilde sa han.

Okej, här satt ju jag och hade tagit det lugnt och skönt hela morgonen... var varken tvättad eller påklädd... Det blev en jädrans fart här, fick ringt till svärmor som var på väg in i duschen men fick hoppa ut igen och komma hit fort som attan för att passa Clara. 

In i bilen med Matilde och iväg. Vi kom precis i tid. Väl inne i gymnastikrummet blev jag först lite förvånad att det var G som mötte upp, Claras sjukgymnast. När vi sedan klätt av Matilde i bara mässingen blöjan och G började värma upp henne sa hon: Det känns som att hon blivit mindre sen sist, fast det kanske är för att hon ser större ut när hon ligger bredvid den lilla.

-Men det här ÄR den lilla!!

Hoppsan, det var visst Clara som skulle haft gymnastik i alla fall. Sekreteraren hade skrivit fel tydligen..

Jaja... Clara hade tur och fick en lugn och skön förmiddag hemma medans Matilde fick kämpa och svettas och bli skitförbannad :o)

Första passet med fysioterapi

Vi har fått en lekhage/box att vara i när mamma gör annat, så nu kan vi sträcka på oss lite bättre :o)

Igår var det meningen att Matilde skulle på fysioterapi kl 13.15. Barnvakt åt Clara var redan fixat och jag gick här och fixade och donade lite när Peppe ringer och talar om att dom ringt från terapin och sagt att vi ska komma med båda två kl 12.30
Det är en aning krångligt att ta sig dit ensam med två bebisar. Man vill ju inte gärna lämna kvar en bebis i bilen medans man går upp med den andra, men dom är väldigt snälla och hjälpsamma där så redan i telefon sa dom att om jag kom ensam skulle jag stanna vid grinden och ringa på, så skulle dom komma ner och hämta Clara och Matilde så kunde jag åka bort och parkera sen. Nu blev det så att svärmor följde med, men det är ju bra att veta att allt går att lösa.

Det är ju jättebra också att dom ringer och ändrar våra tider om det blir en lucka så att vi kan komma med båda två samtidigt, det sparar ju in en hel del tid och resor, även om resan är väldigt kort.

Träningspasset varar i 45 minuter och det blir en hel del gråt och tandagnisslan... Lite jobbigt, men det är ju liksom ingen mening med träning om man inte tar sig över "bekvämlighetströskeln". Igår fylldes ett formulär i. En lång lista med olika rörelser som betygsätts från 0-4. Noll om bebisen inte ens försöker göra "övningen" och fyra om den klarar det bra, alternativt blir kvar i en viss ställning ett visst antal sekunder. Det blev mycket nollor... Det blev det... Om 3 månader fyller man i samma formulär igen och kan då se vilka framsteg som gjorts. Genom det här "testet" så ser man ju också tydligt vilka saker som behöver tränas mest.

Tjejerna som Clara och Matilde tränar med är väldigt snälla och trevliga, och förklarar alla moment och varför man gör dom. Dom visar oss också små saker som vi kan träna på hemma.