tisdag 16 juni 2009

Veckans Bloggtema - Gud

Jag tror inte på Gud, men jag tror inte heller att naturen blivit så fantastiskt finurlig som den är av en slump.
I grund och botten tror jag att alla religioner bottnar i samma sak. Ett behov av att ha något att se upp till, ett behov av något att finna tröst hos, eller ett behov av den samhörighet som tron kan ge.
Om man sen kallar detta något för Gud, Allah, eller Budda tror jag egentligen inte spelar någon roll, det är bara utryck för hur olika men ändå lika vi alla är runt om på vår jord. På ytan är de stora religionerna väldigt olika varandra, men om man studerar dem lite närmare ser man att dem ändå har flera många gemensamma nämnare.
Det finns alltid ett högre väsen.
Det finns alltid en byggnad tillägnad detta väsen.
Det finns alltid personer som på något sätt står i närmare kontakt med detta väsen (prästen till exempel).
Det finns alltid bön, predikningar och riter av olika slag.

Jag lever i ett land där katolicismen är djupt rotad, och i den situation jag just nu befinner mig i får jag ofta höra att gud är inblandad på ett eller anant sätt. Min svärmor finner till exempel tröst i att upprepa för sig själv (och för alla andra) att Gud behövde en ängel till. Jag tycker att Gud har tillräckligt med änglar och att han är en jävla skitstövel som tar änglar från människorna, och en ännu större skitstövel när han tar 2 från samma familj. (Om han nu finns vill säga, vilket jag ju egentligen inte tror...)

Men svärmor (och många med henne) finner tröst i att skylla alla hemska saker som händer på Honom, och det missunnar jag henne inte, det kan faktiskt rent av vara bra att ha små förklaringar på varför saker och ting sker, istället för som jag, som inte tror, gå runt och älta frågan varför, varför, varför om och om igen utan att någonsin hitta ett vettigt svar.
Kanske finns det inget, kanske finns det en mening med allt som händer, vad vet vi om det?

Egentligen?

Ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på den inre frid som många religiösa människor utstrålar. Att vara troende kan definitivt vara en bra sak, det ger gemenskap och glädje, det kan ge tröst i svåra stunder. Tyvärr kan det också vara av ondo. Jag tänker då främst på de som tolkar det högre väsendets ord på ett sådant sätt att de är helt övertygade om att det är rätt att kriga mot de vars tro tar sig ett annat uttryck, på de som tror att det är helt rätt att terrorisera resten av världen för att resten av världen har en annan religion (som ju i min mening ändå i grund och botten är samma sak) och på de som tror att det är helt rätt att ta livet av sin egen dotter för att hon inte följer de regler som satts upp.
Jag tänker också på det som kallas för sekter, där man utnyttjar den lilla människans behov av att ha något att tro på, behovet av gemenskap och samhörighet och gör det till något dåligt.

Det bästa hade kanske varit om det inte fanns några religioner, inga regler att följa, inga måsten eller borden. Att var och en låter sin personliga tro ta sig uttryck på det sätt som man finner bäst (så länge man inte skadar eller gör illa någon annan, naturligtvis). Har man en relation med ett högre väsen så är ju den relationen högst personlig och borde inte stoppas in i några fack.

I bloggvärldsbloggen hittar du fler som skriver om Gud den här veckan.






21 kommentarer:

  1. Jag tror inte heller på gud...

    SvaraRadera
  2. Jag hade ju egentligen tänkt att jag skulle skriva veckans bloggtema utan att läsa någon annans inlägg först, men nu hamnade jag ju här hos dig och kan inte annat säga än att jag instämmer i det mesta av det du skriver.

    Ha en fin dag!/Ingrid

    SvaraRadera
  3. Jag tror på Gud. Men har inte alltid gjort det, så jag förstår hur du tänker... men för mig ger det livet mening. Känns väldigt viktigt! Och jag tror tvärtom, att det BEHÖVS regler, något större som visar vad som är rätt o fel, annars blir det kaos, ingen ordning alls. Jag menar, regler behövs ju överallt annars, i skolor, firmor... annars skulle det inte fungera. Så nog borde väl livet också innebära att vi bör förhålla oss efter vissa "regler". För vår egen skull... Jag brukar faktiskt också tänka så där, när någon dör, Gud behövde nog den personen till nånting annat... Och det är så mycket jag inte kan förstå... men jag försöker tänka att det är inte meningen att jag ska förstå. Och så försöker jag lite på att Gud vet bäst. Men visst är det svårt ibland. Och visst tvivlar jag. För vi VET ju inte. Kanske jag bara tror på en saga... Det får jag ju inte reda på i det här livet... men det är alltid intressant att diskutera.

    SvaraRadera
  4. Kul att läsa andra inlägg... känns nästan som det kommer bli en uppföljning på veckans tema.

    Som du vet ligger jag inte långt från dig i mina åsikter... fast kanske tror jag lite mer på meningen med allt... och precis som du säger är det en överlevnadsstrategi.

    KRAAAAAAAM

    SvaraRadera
  5. Mz: Jag tror också att regler är bra, men just regler för hur man ska be, hur ofta man ska gå till kyrkan, hur man rent allmänt ska vara för att vara en god troende tror jag inte ALLTID är bra. Tro är ju något så väldigt personligt och det jag menar är att det borde inte finnas regler för hur tron ska se ut och hur den ska utövas.

    SvaraRadera
  6. Jag är katolik och tror på Gud (jag kallar det gud) Jag har fått hjälp tröst, och hopp om framtiden tack vare det. Men jag håller med dig endå i det mesta du skriver. Jag har ett eget personligt förhållningssätt till min gud och den skiljer sig en hel del från de som vill dunka folk i skallen med religionen för att förtrycka dem.Det finns några ord som säger allt följde alla detta så var det en skön värld. Älska din nästa så som dig själv. Och behandla andra som du själv vill bli behandlad. De meningarna räcker.Vidare så ingår i min tro at respektera andra, och därmed vad andra tror på.kram..För vem kan säga den har rätt. TRO är just tro och då är inget bevisat, på det sättet är tro enl. väldigt personligt. Att säga man inte tror är också en tro..kram

    SvaraRadera
  7. HEJ! Ja jag tror som du ang religioner och gud...
    Sköt om er och trevlig midsommar!

    SvaraRadera
  8. Ja tron kan försätta berg har jag hört. Men du har nog en del sanning i det du skriver. Själv tror jag inte å det sättet så att man kan säga att jag är troende men min paroll är att: respektera andra, att inte ta sig rätten att gör andra illa och var positiv. :)

    Kram

    SvaraRadera
  9. Vilket svårt ämne! Jag är inte troende på något sätt och tycker du har en stor poäng i det du skriver.
    Samtidigt tycker jag att religion skulle kunna vara något vackert och något som tilltalar mig men det är för mycket extrema åsikter som kommer i vägen för det.
    Egentligen skulle jag bara vilja att alla människor respekterar varandra...
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Jag antar att du redan vet att jag tycker mer eller mindre som du. För det har nog framgått av tidigare kommentarer här inne hos dig.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  11. Mycket bra skrivet Helena, jag kanner ungefar som dig, men jag tror kanske att det finns "nagot" (vet inte vad) efter det har livet. Jag laste en bok, for manga ar sedan, som handlade om manniskor som hade varit valdigt nara doden och "kommit tillbaka" -en utav dom har personerna sa "vem kan vara saker pa att det har ar livet, vi kanske lever varat helvete nu och skall annu fodas"
    Nar jag diskuterar med katoliker ibland sa brukar jag alltid saga att om det finns "nagot" efter det har livet sa kommer vi alla att traffas pa samma stalle. Det dar med paradis och helvete ar nagot som kyrkan har hittat pa for att tvinga manniskor att leva i lydnad. Men som vanligt har kyrkan ocksa funnit (speciellt katolska kyrkan) ett satt att "ga runt" sin egen "lag", genom BIKTEN ! Lev i otukt, ljug, bega brott, ecc och sedan gar du och biktar dig och sa blir allt bra !!!!
    Manga kramar till dig fran Eva

    SvaraRadera
  12. jag tror inte heller på gud, men när jag var sjuk förhandlade jag med honom varenda dag, utan att bli kristen för det!

    SvaraRadera
  13. Syftet med bikten är en av de fina sakerna med den katolska tolkningen av kristendommen. Och misstolkas grovt att det är en ursäkt för att få bete sig hur som helst.Men det handlar om att man är mänsklig och kan begå misstag men om man ångrar det uppriktigt kan man bli förlåten.Det är också en sorts terapi att inse sina misstag. Det finns dem som kan förklara detta bättre. Men det är något som icke katoliker alltid angripit katoliker för, och alltid misstolkat.Det stör också icke troende att det liksom skulle vara prästerna som ska företräda gud och ge förlåtelse.Men de ska liksom finas där och lyssna, enl. mig är det ett samtal vidare till den högsta.Och de bara hjälper som sakkunniga på biblen att förmedla vidare. Fast det finns dåliga präster med men det är inte religionens fel.Förlåtelse är en viktig del i kärleksbudskapet. Och den som lever med hat och inte kan förlåta mår inte bra...

    SvaraRadera
  14. Oj! Du är rätt ute Pysen! Kan bara hålla med. Oj vilken fredlig jord vi skulle ha om det inte vore för alla religionskrig. Både nu och sett historiskt. Rätt och fel, nää inte behövs det religion till detta! Bara sunt förnuft och empati och mycket kärlek. Men jag får hejda mig, annars blir jag långrandig. Ge mig ett Jehovas vittne och jag ska prata omkull dem, eller få dem att fly!

    SvaraRadera
  15. Det var ett bra inlägg. Väldigt bra!

    SvaraRadera
  16. Vilket bra inlägg - jag håller helt med dig! Jag kan också känna mig lite avundsjuk på de som faktiskt tror på gud. De som hittar tröst och hjälp i sin tro, som kan förklara allt som händer med guds vilja. Jag har försökt, för ganska många år sen, att tro, men det gick inte... Fram till att min pappa dog hade jag nog någon sorts tro i allafall (typ barnatro), men efter det tappade jag den helt. Om det finns någon som är allsmäktig kan jag inte förstå hur han/hon låter goda människor råka ut för så mycket skit, medan otrevliga människor får segla genom livet på ett bananskal.

    SvaraRadera
  17. Tänkte bara önska dig en glad och trevlig Midsommar även om du troligtvis inte kommer fira en vanlig svensk midsommar där nere. Ska äta massor med jordgubbar även åt dig. Kramar Annika

    Ps. Otroligt bra inlägg och jag håller med dig. Tänker och känner likadant.

    SvaraRadera
  18. Ja, jag håller nog allt med dig i det du beskriver. Ha en fin dag idag, vännen.
    Kram Lallis

    SvaraRadera
  19. Bra skrivet, jag tycker nog ungefär som du... allt är egentligen samma sak.

    Hoppas att helgen har varit bra!

    Kram ingela

    SvaraRadera
  20. Hej

    Jag känner precis som du i detta ämne.
    Jag kan bli ruggigt avundsjuk på de som är troende och finenr så många "lämpliga" lösningar på saker som man själv mår dåligt över.
    Kram från mig

    SvaraRadera
  21. Vilket intressant inlägg.
    Och vad intressant att läsa alla kommentarer. Det är det som är så kul - när bloggen får eget liv i kommentarsfältet.

    Kram!

    SvaraRadera